Automatiserad trafikövervakning har jag skrivit om vid ett flertal tillfällen här på bloggen. Många har reagerat på det intrång i integriteten man anser det vara att få sin nummerplåt fotograferad om man kör för snabbt. Denna känsla blir såklart större om man inte anser att det brott man begått är särskilt allvarligt eller knappt ens brottsligt, som t.ex. att köra i 130 på en tom 110-väg.
Som tur är verkar samhället ha en viss förmåga att anpassa sig till verkligheten:
”Hälften av alla trafikanter följer inte hastighetsbegränsningarna, så nu ser vi efter hur vi kan anpassa begränsningarna”
Med bättre automatiserad övervakning skulle man kunna anpassa hastighetsgränserna dynamiskt till t.ex. trafiksituationerna och vädret. Hur förändras synen på fart-kamerorna om de ibland tillåter en att köra fortare men också straffar dig om du bryter mot fartgränsen? Alltså, istället för att enbart vara domare och bödel blir de även en hjälp när situationen är tillräckligt säker. Kommer de fortfarande att upplevas som övervakare / Big Brother? Jag undrar.
Ytterligare en intressant aspekt av denna utveckling är hur lagtexten plötsligt blir program-kod i en dator. ”Om det är mörkt (<X candela), regnar mer än Y mm och yttertemperaturen är under Z grader C är det ett lagbrott som beivras med m SEK i böter att framföra ett fordon fortare än v km/h”.
Lämna ett svar