Dagen börjar lite sömnigt med kommentarer om Marita Ulvskogs uttalande igår i Almedalen. Socialdemokraternas lösning på globaliseringens utmaningar och möjligheter är att arbetslösa ska tvingas utföra alla de arbetsuppgifter som ingen vill betala för (då det är för dyrt att anställa). Detta ska frambringa ”tusentals jobb”.
Vi pratar om att det är skräpigt ute, och att ungarna behöver mer vuxenstöd på fritids och så vidare. Nu ska vi inte bara prata om detta, utan vi ska se till att dessa uppgifter blir gjorda.
Tyvärr är detta inget skämt. Hon sa verkligen så. Detta är socialdemokraternas lösning på arbetslösheten, på utmaningen från låglöneländer, på automatiseringen av industrijobben: att tvinga arbetslösa snickare, läkare, rörmokare, frisörer, IT-konsulter och sjuksköterskor att kratta löv och spela pingis med 14-åringar.
Skrämmande.
Men det lär knappast bli Ulvskogs tydliga signal om socialdemokratins visionsdöd som kommer att prägla denna dag. Nej, det är bilderna av uppfläkta dubbeldäckare och skräckslagna människor från London som etsar sig fast.
Ovanpå detta, just när man sitter och läser nyhetsrapporteringarna från London och den där overkliga känslan man känt allt för många gånger de senaste åren infinner sig, så blir en man skjuten i huvudet på öppen gata mitt i Malmö. På ett café jag själv besökt flera gånger. På en plats jag bott bara några hundra meter från.
Overklighetskänslan blir ännu starkare.
Man funderar. Tanken på hur en socialdemokrati med total oförmåga till nytänkande, med skygglappar inför den förändrade omvärlden och med ett paralyserat ledarskap skulle klara av en terroristattack på svensk mark, t.ex. Öresundsbron, får mig att rysa. När Göran Persson säger att ”beredskapen höjs” utgår jag från att han menar att bevakningen av UD:s faxmaskin dubbleras till två sommarjobbare.
Vare sig det rör sig om de nya jobben eller den nya tidens terrorism står det allt mer klart: vi hänger inte med. Vad det gäller det sistnämnda är den borgerliga alliansen antagligen precis lika bakom flötet som den socialdemokratiska maktmaskinen på tomgång. Reinfeldt borde kalla in någon med ordentlig pondus i utrikesfrågor att ha vid sina sida om han vill få mitt förtroende.
Carl Bildt är visst ledig har jag hört.
Lämna ett svar