Vi måste offra tillväxten för att rädda miljön. Eller? Nja, när de östeuropeiska länderna tog steget från centralkontrollerad kommunism till en friare marknadseknomi skedde följande:
Sedan demokratins införande har köpkraftsjusterad BNP ökat med 87 procent i Tjeckien, 108 procent i Ungern, 124 procent i Litauen, 136 procent i Slovakien, 137 procent i Slovenien, 156 procent i Polen, 205 procent i Lettland och 239 procent i Estland.
I dessa åtta länder minskade de mänskliga utsläppen av växthusgaser med 12 procent mellan 1992 och 2005. Luftutsläppen av koldioxid minskade med 13 procent, av kolmonoxid med 49 procent, av kväveoxider med 29 procent, av svaveldioxid med 70 procent och av försurande ämnen med mer än hälften. Sedan kommunismens fall har också utsläppen av tungmetaller halverats, och i fleras av länderna den årliga mängden avfall.
Uppdaterat: är det något man inte ska göra för att få ned utsläppen av växthusgaser så är det att skriva på avtal som Kyoto-avtalet, åtminstone om man ser till statistiken:
* Emissions worldwide increased 18.0%.
* Emissions from countries that signed the treaty increased 21.1%.
* Emissions from non-signers increased 10.0%.
* Emissions from the U.S. increased 6.6%.
Via Hax.
Uppdaterat: som vanligt är det USA som framställs som den motsträviga klimatboven i bl.a. SvD’s rapportering.
Germaniabloggen och Småländska spörsmål gör samma observation.
Nu hoppas vi bara att avtalet inte ställer upp alldeles för stora politiska hinder för den ekonomiska tillväxten och den tekniska utvecklingen, något som verkligen gör skillnad för miljön.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, tillväxt, kapitalism
Lämna ett svar