Det är som att läsa debattinlägg från två skilda världar, när man jämför Maud Olofssons entreprenörsvänliga inlägg häromdagen med Sandro Scoccos nyföretagarfientliga förra veckan. Näringslivsminister och vice statsminister Olofsson skriver:
Jobb skapas av entreprenörer som är villiga att lägga sin tid, sitt engagemang och sina pengar på att skapa något nytt som i slutändan kommer alla till del. Vi kan inte vara nog tydliga när det gäller sambandet att företag ger jobb och att jobb ger välfärd. Vad Sverige behöver är därför en politik som hjälper små företag att växa och öka sin innovativa förmåga.
Scocco:
”Satsningen på nyföretagande skadlig för svensk ekonomi”
Virginia Postrel är redaktör på magasinet Reason och skriver i sin bok The Future and its Enemies om de två synsätten på framtiden: ”Do we search for stasis – a regulated, engineered world? Or do we embrace dynamism – a world of constant creation, discovery and competition?” Tydligare än så kan väl knappast skillnaden mellan Olofsson och Scocco beskrivas.
Sverige har styrts av samhällsingenjörerna under större delen av förra seklet. Människor som tror att man med lagar, regler och omfördelningspolitik kan skapa ett bättre samhälle, mer jämställt, solidariskt, lyckligt. Vice statsminister Maud Olofsson representerar en annorlunda syn. Kanske kan den sammanfattas med Postrels ord från hennes bok:
”Dynamists want people to be happy, and they believe that we will find more opportunities for happiness if we are free to learn, to stretch ourselves, to try new things.”
I rapporten jag skrev åt Eudoxa kallade jag frågeställningen Passion eller Trygghet. Valet 2010 kommer inte att handla om ersättningsnivåer eller skattenivåer. Det kommer att handla om vilket av dessa båda synsätt svenskarna vill bygga landet Sverige på under 2000-talet.
Lämna ett svar