Har man redan läst någon av Kurzweils tidigare böcker eller följt hans websida så är innehållet i denna bok varken särskilt uppseendeväckande eller nytt. Vad boken tillför är en sammanfattning av Kurzweils argument och bemötande på diverse motargument.
Min egen syn på singulariteten som koncept och idé? Ja, det är väl knappast en överraskning för den som följt min blogg ett tag att jag influerats av vad Kurzweil skriver. Jag har inte valt att ha med ”accelererande förändring” i undertiteln på den här bloggen av en slump. Hans ”law of accelerating returns” (LOAR) är Moores lag draget till sin yttersta spets och något jag skriver under på. Den viktigaste konsekvensen av denna är att utvecklingen inte är linjär utan exponentiell.
Så är inte singulariteten en logisk fortsättning på konsekvenskedjan? Jo, kanske det. Men för mig är och förblir den en filosofisk fråga på samma nivå som om universum är ändligt eller människan en maskin. Den har inga direkta praktiska konsekvenser i vardagen eller ens i de frågor jag behandlar på bloggen även om dess slutsats hänger som en ande över varenda postning.
Vi kanske får uppleva en så genomgripande förändring som singulariteten i vår livstid. Eller, mänskligheten kanske raderas ut av en fågelinfluensa innan dess. Vi vet inte. Vad vi däremot vet är att automatiseringen förändrar och förenklar våra liv, att globaliseringen plattar till världen och skapar en global världsekonomi och att människan i en tid av överflöd söker sig uppåt i behovshierarkin. Att vi lever längre och är friskare än någonsin. Detta är saker som sker nu, som har stora och omvälvande konsekvenser. Som förändrar alla människors liv i ett aldrig tidigare skådat tempo.
För mig, som intresserad av affärsutveckling, politik och teknik, är detta mer relevanta frågeställningar att ta upp. Om singulariteten så som Kurzweil och andra beskriver den sker lär vi hur som helst märka det. Det enda man kan göra är att spänna fast säkerhetsbältet och vara beredd på en omskakande färd. See you on the other side.
Lämna ett svar