Miljöpartiet likställer arbete med tvång och slit

I frågestunden i TV4 igår menade Maria Wetterstrand att det var synen på arbete kontra fritid som skiljde (mp) mest från andra partier.

Den moderna, individualiserade människan vill helst inte ägna sig åt sådant som inte känns lustfyllt eller åtminstone meningsfullt. Därmed är (mp):s inställning fullt logisk. Åtminstone om man likställer arbete med något som absolut inte kan vara lustfyllt och om man samtidigt förutsätter att andra människor kan försörja de som väljer att inte arbeta.

Eftersom (mp) redan fått genom flera kontroversiella förslag, såsom friåret, och socialdemokraterna verkar ha gett upp arbetslinjen helt till förmån för en bidragslinje, kan man sammanfatta de båda valen så här:

Ska vi ha ett samhälle där man försörjs av andra så att man slipper göra det själv och därmed kan ägna sig åt lustfyllda saker?

Eller ska vi ha ett samhälle där man så långt det är möjligt kan försörja sig på att göra saker man fyller lustfyllt?

Denna fråga är den om passion vs trygghet. Den representerar två vägar uppåt i Maslows behovsstege: att bli försörjd av andra eller att försörja sig på sådant man finner lustfyllt, roligt och givande.

Uppdaterat: även Håkan Jacobsson skriver i ämnet:

Det finns ingen politisk kraft i dag som är emot ett starkt socialt skyddsnät. Men ett skyddsnät ska fånga upp, inte fånga in.


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

4 svar till ”Miljöpartiet likställer arbete med tvång och slit”

  1. Profilbild för Emanuel
    Emanuel

    Det är egentligen ett ganska historielöst förhållningssätt. Det är bara de senaste 100 åren man skiljt på arbete/fritid. Bönderna gjorde ingen åtskillnad.

  2. Profilbild för Mattias
    Mattias

    Eh, varje dag i somras när jag kom hem från jobbet som busschaufför var jag lycklig över att ha fritid. Att sedan gå tillbaka till studierna var fantastiskt mycket trevligare. Ägna några månader åt att städning vård och andra knegarjobb, så kommer du att inse att ”så långt som möjligt (…) lustfyllt” inte på långt när täcker alla funktioner i samhället.

    Därmed inte sagt att man bör försöka smita undan arbete.

  3. Profilbild för Erik Starck
    Erik Starck

    Ja, skillnaden mellan vår arbetsroll och vår privata roll skapades under industrialismen. Det är många sådana axiom vi har vant oss vid som skapades under just industrialismen (klockan, utbildningssystemet, begreppet pension, klasstillhörighet mm). Nu är de på väg att lösas upp eller åtminstone förändras kraftigt.

  4. Profilbild för Erik Starck
    Erik Starck

    Mattias: flera jobb/yrkesroller kommer att automatiseras bort de kommande 10-20-30 åren. I Köpenhamn finns redan förarlösa tunnelbanetåg. Se där vad som händer med busschaufför-yrket.

    Vi kommer att gå mot en ekonomi som baseras på upplevelser, känslor, hälsa, empati och skönhet. Detta innebär en tjänste-ekonomi där tjänster utbyts mellan människor, på samma sätt som de gjorde före industrialismen.

    Men visst, vi är inte där riktigt än. Under vissa perioder i livet måste vi göra saker vi egentligen inte vill för att ha råd att äta eller betala för uppbyggnaden av nödvändiga färdigheter (som du gjorde när du jobbade som buss-operatör). Lågbetalda McJobs för att ha råd med foto-kursen. Städa hos föräldrarnas grannar för att ha råd med symaskinen. Sånt är livet och så ska det vara.

    Jag vänder mig mot synen på arbete som något industriellt, monotont som kedjar fast människan och fritid som motsatsen. Att arbeta är i grunden att vara en aktör i det ekonomiska spelet genom att föda fram något andra människor vill ha. Att skapa värde i andra människors liv. Detta är en djupt mänsklig drift som miljöpartiet vill kväva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *