En kort artikel i Dagens Nyheter om polisens bruk av DNA-tester för att lösa brottsfall innehåller flera godbitar. Exempelvis ”korsletandet”, alltså:
En av poängerna med dna-tekniken, anser Mats Hjelmgren på Rikspolisstyrelsen, är korsletandet, att polisen hittar den som begått ett brott när han eller hon begår ett annat.
– Nyligen tog vi en biltjuv som var aktuell i ett våldtäktsärende. Och vi ska göra fler dna-tester på ekonomiska brottslingar. Där har vi varit lite efter hittills, säger han.
”Korsletande”. Det är alltså en sökning i en databas han pratar om. Enkel mönsterigenkänning.
Antalet tester ökar som sagt snabbt:
Hittills i år har omkring 17.000 personer testats, drygt 40 om dagen. Om polisen fortsätter i samma takt kommer ungefär 24.000 personer att ha lämnat dna-prov innan året är slut, enligt SKL:s prognoser – mot cirka 5.000 totalt under 2005.
Orsaken är, förrutom en ny lag, att tekniken har sänkt kostnaden för identifikation. Det har därmed blivit enklare att använda DNA-analys i en undersökning, något som oroar vissa:
Riksmordkommissionens chef Dag Andersson har kritiserat testerna.
– Det får inte bli så att polisen litar för mycket till dna-prover och snävar av förundersökningarna. Vanligt polisarbete måste vara grunden, säger han.
Alltså, ska automatisk sökning i en databas räcka för att skyldigförklara någon, eller krävs en insats av en människa för att plocka fram bevis?
Fler är oroliga:
Advokatsamfundets generaldirektör Anne Ramberg är också tveksam.
– Visst, dna är ett viktigt instrument, men jag känner en olust. Vi svenskar blir mer och mer övervakade, till slut har staten total kontroll på medborgarna, säger hon.
– Och självklart måste man vara vaksam på en glidning, att dna-registren börjar användas i andra syften än den begränsade brottsbekämpning de skapats för.
…som att finns vaccin till stora virusepidemier.
Kan konflikten mellan frihet och kontroll bli tydligare än så? (En fråga som för övrigt behandlas av Nicklas Lundblad i dagens SvD) fast då handlar det om internet och Kina.)
Bara det faktum att DNA-analys är möjlig gör att den som är misstänkt får ett tryck på sig att testa sig:
Ett exempel är fallet med Hagamannen, där närmare 800 personer lämnade dna innan det blev träff – en del av dem frivilligt för att slippa rykten och misstankar.
Samma tryck kommer garanterat att dyka upp från arbetsgivare, försäkringbolag m.fl.. En ny lag för att förhindra detta gäller sedan 1:e juli. Jag skrev om lagen tidigare och hur den ställer sig till kontroll av genetisk doping. Drog då slutsaten att den gjorde det olagligt att tvinga tävlingsutövare att lämna DNA-prover och lämnar därmed dörren vidöppen för genetisk doping. Återstår att se om jag har rätt.
DNA-analys är ett sätt att binda en person till en viss plats eller ett föremål. Det finns dock andra sätt att göra detta på, t.ex. med övervakningskameror med automatisk ansiktsigenkänning, spårning av mobiltelefoner eller andra elektroniska spår vi lämnar efter oss. Det finns många sätt att svara på frågan om huruvida en viss person befann sig på en viss plats eller ej.
Kostnaden för att svara på denna fråga kommer att sjunka i takt med automatiseringen. För flera av metoderna, inklusive DNA-analys, kommer priset i princip att bli noll.
Vi måste således vänja oss vid tanken på att bli ständigt identifierade.
Istället för att försöka sätta stopp för de olika teknikerna måste vi istället ifrågasätta de som brukar dem och de som ger sig själva vidare befogenheter än andra att bruka dem. Därför vill jag ifrågasätta lagen om genetisk integritet. Den tar bort teknikens möjligheter från den lilla människan och överlämnar dem till polisens och statens makt. Jag vill mycket hellre ha en lag som ger mig som medborgare rätt att DNA-testa polisen som griper mig. Hur ska jag annars kunna vara säker på att personen som utger sig för att vara polis verkligen är det?
Än så länge är DNA-analyser utom räckhåll för en enskild individ. Åtminstone är de relativt dyra och otympliga att få utförda. Detta kommer dock att ändra sig. Inte bara själva analysutrustningen utan även insamlingen av data kommer att bli billigare och enklare att använda. Folk som du och jag kommer att kunna bygga våra egna DNA-databaser. Detta är i grunden positivt.
Möjligheten att säkert kunna identifiera en annan individ är ett av fundamenteten i en fungerande marknadsekonomi. I länder där pass är ovanliga och ID-kort inte existerar är denna teknik en skänk från ovan. Varför ska vi överlämna just denna identifikationsmetod till myndigheterna? Varför ska de vara de enda som får lov att söka efter en viss sorts data i en viss sorts databas?
Idag omfamnas DNA-debatten av mystikens skimmer. Det upplevs som integritetskränkande att få sitt DNA analyserat. Förmodligen är detta en övergångsfas. Jag skulle gissa att debatten kommer att vara fortsatt för lagar som begränsar analyser av DNA-data i ca 5 -10 år till.
Sedan kommer skalan att tippa över och man kommer att fråga sig varför lagarna finns över huvud taget. Varför enbart vissa myndigheter ska ha tillgång till tekniken och inte gemene man. Eller ska framtidens definition av en polis vara en person som har rätt att göra en viss sorts sökning i en viss sorts databas? Ett sökningsmonopol snarare än ett våldsmonopol?
Återstår att se. Nu ska jag provköra Sequencher 4.6. Jag hoppas ingen ser mig.
Lämna ett svar