Wille Faler skriver om hur en amerikansk skådespelare säger sig vara övertygad om att den officiella historien om 11/9-attackerna inte stämmer, att flygplanen var fjärrstyrda och att husen som rasade var apterade med sprängladdningar.
Nu ska väl i sanningens namn sägas att New York Post, där historien kommer från, knappast tillhör de mest seriösa amerikanska dagstidningarna, men faktum är att diverse konspirationsteorier frodas som aldrig förr. Jag har stött på varianter på samma tema från flera olika håll de senaste månaderna. Man behöver heller inte ägna särskilt mycket tid sökandes på Google i ämnet för att förstå var han fått inspiration från. Det vimlar av material om detta på nätet.
Frågan man kan ställa sig är, varför? Vad säger dessa teorier om det samhällsklimat i vilket de frodas? Ofta kompletteras de med rent önsketänkande om att G.W. Bush är djävulen inkarnerad, USA ska falla och att mänskligheten ska få betala för sina synder. På så sätt säger de också betydligt mer om de som tror på dem än om det faktiska tillståndet i världen.
Bra läsning i ämnet är Rasmus Fleischers mycket skarpsinta analys av ”konspiracismen”:
”I den postmoderna världen växer en ny massreligion fylld av antiglobalisering, nationalism och antisemitism i klädd skiftande politisk färg. ”
Konspirationsteorier och önsketänkande om undergång och bestraffning är symptom på att ens världsbild inte längre står pall mot verkligheten. Man börjar frammana demoner och förklara de framgångsrikas framsteg med hemliga nätverk av ondskefulla uppgörelser samt komplexa pyramidspel som balanserar på ett nålsöga.
För det kan ju omöjligt vara så att man själv har fel. Att det man blivit uppvuxen att tro på inte stämmer. För de flesta svenskar innebär detta politiska axiom som att alla företag är onda och bara vill tjäna pengar. Att krig aldrig någonsin kan vara nödvändigt. Att FN är mänsklighetens bästa och mest perfekta skapelse. Att kapitalism och marknadsekonomi bara gynnar de rika och inte fungerar.
Samt givetvis att USA är det mest genomruttna samhället på jorden.
Inte konstigt då att dessa teorier tilltalar så många. De växer i bördig jord och med internets hjälp går spridningen enklare än någonsin.
Det är därför intressant att betrakta klyftan mellan de rädda, tillbakadragna och passiva EU och FN och det aggressiva och självsäkra USA under Bush (amerikanska demokrater visar samma symptom, vilket skådespelaren i artikeln ovan visar). Vilka institutioner kommer att leva längst: det åldrande och av arbetslöshet infekterade EU, det diktatur-styrda FN, storebror-USA eller kommunistkapitalistiska Kina?
Tiden får visa, men mitt tips är åtminstone att de två första är högoddsare.
(Jag bör för säkerhets skull tillägga att man givetvis kan (och i många fall definitivt bör) kritisera t.ex. Bush-administrationen för hur de agerar. Rädsla, är som sagt politikerns bästa vän och det spelet spelar även Bush. Tyvärr blir det dock omöjligt att föra en sansad debatt runt detta. Den svenska (europeiska) självbilden bygger till så pass stor del på att framställa USA i dålig dager, att varje antydan till sund dialog drunknar i fördomar och förutfattade meningar. Detta genomsyrar i princip all rapportering och debatt. Konspirationsteorierna är bara en pusselbit av många i detta.)
Lämna ett svar