Den här texten skrevs 2003-01-02 på min gamla sajt Popido.com. Raelianerna hade precis påstått sig vara först i världen med en klonad människa.
Ett klonat människobarn påstås ha fötts under julhelgen. Med nästan religiös precision lyckades Raelianerna, en sekt som påstår att människorna skapats av utomjordingar genom kloning, att nästan pricka in kristendomens allra heligaste ikons födelsedatum. Att man dessutom döper barnet till Eve gör de religiösa kopplingarna ännu starkare. Mycket har skrivits de senaste dagarna om kloningen och dess moraliska aspekter. På tok för sent, kan man tycka. Ett exempel är Marie Söderqvists artikel häromdagen i Expressen. Marie är i artikeln starkt kritisk mot kloning. Jag tror mig ha cirklat in hennes argument som följande:
- En klonad människa är automatiskt sjuk och handikappad. Marie skriver: ”Om nu denna lilla bebis faktiskt är en klon som skapats som en avbild av sin mamma kommer hon troligen att dö alldeles för tidigt i diverse sjukdomar.”
- En klonad människa är inte en unik individ. Marie skriver: ”Det är också den första människa som föds som en kopia av en redan existerande människa.[…] Genom att klona någon tar man bort denna djupt mänskliga egenskap att själv kunna forma sitt liv.”
- En klonad människa saknar ”riktiga” föräldrar och därmed ett ursprung. Marie skriver: ”Är det rätt att sätta människor till världen som avsiktligt blivit berövade sina ursprung?” och ”Man kan nästan ha hur knäppa föräldrar som helst men ändå inte vilja byta ut dem mot ett ingenting, ett donatorsursprung.”
- En klonad människa har skapats utifrån ett möjligt vinstintresse. Så fort pengar är inblandade blir det automatiskt moraliskt felaktigt. Marie skriver: ”De existentiella frågor ett barn, vars upphov är en penningsugen äggdonator, kommer att ställa sig går inte ens riktigt att föreställa sig.” och ”Nu tar en mängd ”seriösa” forskare avstånd ifrån den här kloningen. Men det är samma penningslukande forskare som har lett oss alla nedför detta sluttande plan.”
Om man dissekerar dessa argument får man snabbt känslan av att de kommit fram i en känslomässig upprördhet snarare än en rationell analys. Jag får känslan av att de bottnar i en allmän känsla av att kloning måste vara fel i sig. Något onaturligt. Omänskligt. Detta är sympomatiskt för det rådande debattklimatet och visar hur kraftfullt möjligheten till kloning påverkar vår syn på oss själva.
Vissa argument är direkt felaktiga. Andra är ekon från debatten om provrörsbefruktning för drygt 25 år sedan. Idag är denna befruktningsmetod allmänt accepterad och knappast något som upprör en modern människa. Vissa argument känns igen från debatten om homosexuellas rätt att bli föräldrar. Även där handlar det i grund och botten om att det är ett onaturligt, felaktigt beteende, även om argumenten lindas in i prat om att barnen blir mobbade i skolan om de har två pappor.
Marie väljer också att enbart fokusera på negativa aspekter. Ingenstans står det något om möjligheterna för barnlösa par att skaffa barn (DNA:t som används kan komma från fler föräldrar än en). Ingenstans står det något om hur detta kan påverka kvinnors möjligheter att vänta med barnafödande tills långt efter den biologiska klockan har stannat. Ingenstans står det något om de lärdomar och erfarenheter som kunskapen om kloning kommer att ge oss och som kan bli kraftfulla motmedel i kampen mot genetiskt betingade sjukdomar.
Oavsett om Clonaids påståenden om det klonade barnet är sant eller ej så är debatten viktig. Någon kommer att klonas inom den närmsta framtiden, det är säkert. Detta faktum måste smältas av samhället. Förhoppningsvis släpper den initiala chocken ganska snart och vi kan börja förbereda oss för ett samhälle där kloning, och den valfrihet det ger upphov till, är en naturlig del av vardagen. Ganska snart kommer nämligen nästa debatt att ta fart; den om genetisk manipulation, evolutionen på högvarv, Människan 2.0.
Är du redo?
Lämna ett svar