Staffan Heimersson påpekar något viktigt i Aftonbladet. Det handlar om militärkupper i Thailand, protester i Budapest och revolt i Mexico City:
Men – trots vapen och vrede, hat och hets, trots att miljoner människor satte sig i rörelse – i ingen av de djupa politiska kriserna skördades ett enda dödsoffer.
Mirakel? Tur?
Nej. Det ligger bättre till än så och illustrerar vilken generellt sett god tid vi lever i.
Demokratins vita fläckar på kartan blir allt mindre. I vissa länder, t.ex. Ryssland, verkar den blekna, men globalt är trenden tydlig: vi går mot en allt mer demokratisk värld.
Då är det dags att ställa frågan: är de suveräna nationalstaterna slutsteget i den demokratiska resan, eller finns det något annat bakom hörnet? Innebär den ökade demokratiseringen också en harmonisering av lagar och regler mellan länder? Suddas nationalstaten ut av globaliseringen?
Lämna ett svar