Efter bron (ja, Öresundsbron, alltså) blev färdig har vattnet i Öresund blivit friskare.
–Jag blev oerhört glad. Det visar att vi människor kan påverka vad som sker i havet.
Självklart kan människan påverka naturen. Vi, och vår teknologi, är ju också en del av den. Människan har utvecklats från samma hav som flyter under Öresundsbron och såväl havet och bron som människan är sammankopplade.
Många ser människan och tekniken som väsensskild från naturen. Som om människan rubbat balansen i naturen med sin utveckling. Så är inte fallet. Även staden, stålet och betongen är skapelser av evolutionen, men de har skapats via människan. Det finns inget ”originaltillstånd” i naturen, inget som är ”rätt” medans människans påverkan är ”fel”.
Betyder det att vi kan smutsa ned och förstöra utan att bry oss om konsekvenserna? Nej, givetvis inte. Däremot betyder det att vi måste acceptera vår roll som medvetna, skapande varelser. Vi kan förstöra, men vi kan också bygga upp. Vi kan döda, men vi kan också skapa liv. Vi kan smutsa ned, men vi kan också rena och förnya.
Det går att bygga en stad lika angenäm att promenera omkring i som en skogsdunge en vårdag. Det går att sänka andelen växthusgaser i atmosfären och samtidigt behålla bilar, flygplan och månlandare. Det går att bibehålla ett rikt djurliv i oceanerna samtidigt som alla människor, to.m. Japaner och Norrmän, får mat för dagen. Allt detta går, och det kommer att ska detta århundrade.
Skillnaden i synsätt, mellan å ena sidan människan som avart och ”smutsig” jämfört med den ”rena” naturen och människan som en skapande kraft som är del av naturen bildar en av 2000-talets stora konfliktytor.
Andra bloggar om: technogaianism, socialekologi.
Lämna ett svar