En idrottsprofil lägger skidorna på hyllan. Per Elofsson lägger av med elitidrottande efter att ha knäckts av Johann Mühleggs EPO-dopning för 3 år sedan.
Vad var det som knäckte Elofsson? Jo, det var framtiden.
EPO-dopning är på sätt och vis en tämligen primitiv form av genetisk dopning. Så här skriver Wikipedia:
In the late 1980s an advance in medicine led to an entirely new form of blood doping involving the hormone erythropoietin (EPO). EPO is a naturally-occurring growth factor that stimulates the formation of RBCs. Recombinant DNA technology made it possible to produce EPO economically on a large scale and it was approved in US and Europe as a pharmaceutical product for the treatment of anemia resulting from renal failure or cancer chemotherapy. Easily injected under the skin, pharmaceutical EPO can boost hematocrit for six weeks or longer. The use of EPO is now believed by many to be widespread in endurance sports such as professional bicycle racing.
Definitionen på genetisk doping lyder: ”the non-therapeutic use of cells, genes, genetic elements, or of the modulation of gene expression, having the capacity to improve athletic performance.” Låter som att EPO-dopning faller under detta. Skillnaden mot ”riktig” genetisk dopning skulle vara att EPO produceras utanför kroppen, medans genetisk dopning skulle innebära en modifikation på kroppens celler som möjliggör ökad produktion av hormonet.
Detta är ännu svårare att upptäcka än EPO-dopning, som redan den är så pass svår att upptäcka att det finns skäl att tro att vissa idrotter i princip enbart består av dopade atleter. Frågan om fusk blir komplex. Atleten kan ju av naturliga orsaker ha en ovanligt hög halt av ett visst hormon i kroppen. Ska man bara tillåta människor med en viss mängd hormonproduktion att tävla? Vem ska avgöra gränserna?
Den som inbillar sig att elitidrott idag är ”rättvis” på något sätt har fel. Endast personer med de rätta fysiska (genetiska) förutsättningarna och med den rätta viljan att lyckas (en drift som för övrigt också kan vara genetiskt betingad) har ens skuggan av en chans att ta en medalj i ett modernt OS. Man kan faktiskt på detta vis hävda att genetisk dopning gör idrotten mer rättvis. Den möjliggör ju för alla människor att idrotta på en viss nivå, oavsett vilken genetisk kortlek man fått vid födslen.
Nu ska man veta att en för hög dos EPO i kroppen på längre sikt kan leda till konsekvenser såsom förstorat hjärta. Många f.d. elitcyklister dör relativt unga av hjärtattacker. Att mixtra med hormonbalansen i kroppen innebär en risk. Men även denna risk kan hanteras med teknikens allt större möjligheter. Skadade hjärtan kan bytas ut.
Många tror att OS i Kina kommer att innebära genombrottet för genetisk dopning. Det blir ett utmärkt tillfälle att diskutera frågan om förbättrade människor. Det kommer nämligen inte bara vara elitidrottare som vill utnyttja möjligheterna att förbättra sin fysik med genetiska trollkonster.
Lämna ett svar