Det började i lördags som en lätt kittling i halsen. Under kvällen började en lätt feber smyga sig på. En whiskey och några glas vin under lördagkvällen fick mig att må bättre, men på söndagen växte sig viruset starkare. Igår stannade jag hemma från jobb. Sov bort nästan hela dagen. Idag har jag hostat och snörvlat bland mina stackars arbetskamrater, men helt klart är jag på bättringsvägen.
Egentligen borde jag självklart ha stannat hemma även om jag var frisk nog att jobba.
Det finns fler än 200 förkylningsvirus och ett av dem har alltså under ett par dagar gjort sitt bästa för att använda min kropp som tillfällig hemvist och mina celler som reproduktionsapparat i jakten på ytterligare ett offer. Eller var (är) det ett influensavirus? Inte helt enkelt att avgöra.
Som en blog som blickar framåt måste man ju fråga: vi kan gräva en tunnel under Hallandsåsen, men vi kan inte bota en förkylning. Forskar man på ett botemedel mot förkylningar? Hur fungerar det?
En möjlig bot riktas in mot symptomen, snarare än viruset i sig. Det är kroppens reaktion på viruset som orsakar den onda halsen, rinnande näsan och hostningarna (som i sin tur sprider viruset).
Orsaken till att det är så svårt att bota är dels de 200 olika virusen, som skulle kräva vars sitt vaccin, men det är också en konsekvens av att förkylningen som sjukdom på ett sätt försvinner under radarn. Det är en mycket vanlig sjukdom som orsakar stora samhällskostnader, men symptomen är relativt milda och ett botemedel skulle mycket väl kunna ge värre biverkningar än förkylningen i sig.
Så, ett botemedel är långt borta. Bara att snörvla vidare. Antar vi får vänta på DNA-programmeraren för hemmabruk så att vi kan generera fram egna vaccin så fort DNA-analysatorn berättat vilket det är.
Lämna ett svar