Dagens nyhetssvep leder till en artikel i Expressen som säger en hel del om den svenska bidragsmentaliteten. Det handlar om NHL-proffs som blivit tillfälligt arbetslösa p.g.a. NHL-konflikten.
Först står det: ”Och en arbetslös ishockeyspelare har samma lagliga rättigheter som alla andra. Det vill säga att gå till a-kassan.” Lite längre ned att ”Hagbergh tror till och med att vissa elitspelare kan tvingas att ta ett vanligt jobb.” (Min emfas.)
Vänta nu här. Är det inte självklart att den som får a-kassa också måste söka jobb och ta de som erbjuds? Tydligen inte för vissa människor. Citaten visar hur man gärna lyfter fram rättigheterna, men man glömmer skyldigheterna.
Så ser det ut i ett land som dränkts av bidrag. Det finns inte längre någon mental koppling mellan prestation och ersättning. Man förväntar sig att staten ska skänka andras pengar till sig utan att man själv behöver lyfta ett finger. Med en sådan inställning blir det mycket svårt att konkurrera med uppkommande ekonomier och att hänga med i den accelererande förändring som pågår.
Det är extra beklagligt eftersom NHL-proffsen har det som efterfrågas i en föränderlig ekonomi: kändisskap, underhållningsvärde, idolpersonligheter. De skulle t.ex. kunna samla ihop sig i ett lag och spela uppvisningsmatcher mot elitserie-lagen, om de nu är i behov av pengar. Sådana tillställningar skulle ge intäktströmmar till klubbarna och skapa mycket arbete runt omkring själva spelet. Några sådana matcher lär vi dock inte få se om allihop går på a-kassa istället.
Sedan är det anmärkningsvärt i sig att välavlönade NHL-proffs inte har råd att vara utan arbete några månader. De borde nog läsa det här.
Kommentarer
4 svar till ”De kommer från utlandet och kräver bidrag”
På vilket sätt förtjänar Sverige beskrivningen ”ett land som dränks av bidrag”? Enligt OECD:s standardiserade siffror över sysselsättningsgraden (d v s den siffra som inte kan manipuleras av politiska tricks) ligger den på 74,3 procent i Sverige, en bra bit över OECD-snittet (65 procent) och likaså över USA:s nivå (71 procent). Faktum är att det bara är Danmark och Schweiz som ligger högre. Följaktligen: i Sverige är det långt större andel vuxna människor som försörjer sig själva än i andra länder.
Ja, det stämmer att arbetslösheten manipuleras av politiska tricks.
En anledning till att Sveriges sysselsättningsgrad är så hög kan vara att i Sverige, till skillnad från de flesta andra länder, har man bara två val: bidrag eller jobb. Att exempelvis bara ha en inkomst i ett hushåll är uteslutet, ja t.o.m. politiskt inkorrekt. Likaså att spara ihop pengar och leva på dem. Staten äger dig hur du än gör.
Samtidigt måste man ju undra, eftersom vi båda anser att politikerna använder alla möjliga tricks för att lura oss, var siffran 74,3 procent kommer från? Den sägs enligt Regeringens hemsida vara ”andelen sysselsatta i befolkningen i åldern 15-64 år”. Detta låter ju enkelt, men man undrar: hur definieras en sysselsatt?
Det finns ungefär 5 750 00 människor i Sverige i åldern 15-64 år. Man undrar: är siffran 74,3% rimlig då vi vet att arbetslösheten är mellan 5-6%. Att andelen personer i åldern 15-20 (då de flesta går i skolan) är 11,8%. Att antalet långtidssjukskrivna eller sjukpensionerade är ca 1 miljon!
Eller kan det vara så att ”sysselsatt” är någon som har ett arbete _någon gång_ under ett år? En student som sommarjobbar? Sysselsatt! En arbetslös i arbetsmarknadsåtgärd? Sysselsatt!
Jo, man undrar. Det finns som sagt verkligen många sätt för politikerna att tricksa med siffrorna.
Jag tog siffran fr[n OECD, en organisation som, såvitt jag vet, inte är känd för att tricksa med siffror till Sveriges fördel. För övrigt är det siffran på förvärvsfrekvens, dvs förvärvsarbetande/befolkning. Hemmafruar räknas alltså som sysslolösa i denna siffra (men varför skulle de inte?).
Jag tror att människor till höger skulle vinna mycket på att inte förneka det faktum att Sveriges ekonomi fungerar alldeles utmärkt och har gjort så under en lång följd av år.
Martin, missade din kommentar. Svarar nu. Någon kanske läser det. 🙂
Sverige är självklart ett ekonomiskt starkt land, främst tack vare de stora exportföretag som finns i landet och grundades runt sekelskiftet.
Ja, alltså sekelskiftet mellan 18 och 1900-tal.
Tveklöst är det så, att Sverige har en stark industri. Det är dock en industri som försvagas för varje år som går.
Det är inget konstigt med detta, det är en naturlig konsekvens av konkurrensen från andra företag i andra länder. Det viktiga är att jobben ersätts av nya och att nya företag får fotfäste.
Så är dock inte fallet, vilket du säkert vet.
Vad gäller sysselsättningen så räknas inte den mycket lilla del av befolkningen (det är extremt få familjer som har råd med att låta bara en person arbeta) som är helt sysslolösa inte med. Ej heller sjukpensionerade. Däremot sjukskrivna människor räknas som sysselsatta. Så även t.ex. de 128 skolpolitiker som finns bara i Lund kommun: http://w1.sydsvenskan.se/Article.jsp?article=10112194
Med tanke på att Sverige har upp emot en halv miljon människor sjukskrivna sätter det givetvis djupa spår i statistiken.
Två länktips som beskriver läget rätt bra:
1. Aftonbladets ledare idag där man skriver:
”Med tillräckliga resurser till Ams-åtgärder och fortsatt hög förtidspensionering (sjuk- och aktivitetsersättning) kan säkert den öppna arbetslösheten pressas ner till 4 procent, åtminstone valåret 2006.”
http://framtidstanken.com/index.php?p=180
Läs gärna meningen både en och två gånger. Ja, de skriver faktiskt så. Chockerande, men sant.
2. Håkan Jacobsons översikt över socialbidragstalen vs arbetslösheten: http://hakanjacobson.blogspot.com/2005/03/frn-system-till-system.html
Det finns mycket bra med Sverige, men när ens skattepengar slösas bort, när Sveriges potential går till spillo och när man ser hur vi rusar i full fart mot en annalkande bergvägg måste man väl få reagera, eller hur?
Mvh
Erik