Först ska man läsa Aftonbladets ”avslöjande” för några dagar sedan:
”Sahlin fixade ett toppjobb åt dotter”
Mona Sahlin (s) pekas i en blogg ut för att ha hjälpt sin dotter till ett toppjobb vid ambassaden i Washington.
I dag kan ärendet bli polissak.
– Jag är så upprörd att jag har ont i magen, säger Sahlin.
Sedan Expressens artikel i samma ämne:
I strid med ambassadens egna regler annonserades platsen inte ut och vikariatet tillsattes ”informellt”.
Ann-Sofie Sahlin, 28, hänvisade till sin mamma när hon kontaktade ambassadens personalchef.
Det här osar katt och inte för att det har med kattbloggar att göra. Bloggen som Aftonbladet hänvisar till, Maktmissbruk, är en Blogger-blog med inga andra inlägg än det om Sahlins dotter.
Jag skrev tidigare om hur bloggarna blir journalisternas dyngsköldar. Hur då? Jo, när en journalist får nys om ett rykte de inte kan verifiera till 100% och därför inte vågar skriva om, kan de hitta en blogg på nätet som skriver om ryktet och sedan citera bloggen. Plötsligt blir det blogg-författaren som får ta skiten om ryktet inte är sant. Samtidigt får journalisten cred om ryktet visar sig stämma. Slugt och effektivt men inte särskilt renhårigt.
Nu undrar man om inte Aftonbladet tagit den här taktiken ett steg längre. Har de möjligen skapat en blogg själva, skrivit ett inlägg och sedan ”scoopat” om att en blogg smutskastar Mona Sahlin? Bloggen Bent är inne på samma linje.
Om detta, att agera dyngsköld för journalister, blir bloggens största bidrag till svensk journalistik återstår att se. Lite trist vore det allt om så är fallet. Som bloggare bör man åtminstone vara vaksam på att det man skriver kan utnyttjas på det här sättet.
Lämna ett svar