Mats Andersson tipsar om en filmsnutt borta på Klocklös i Tiden. Filmsnutten, som cirkulerat på nätet ett bra tag, handlar om hur ett framtida informationssamhälle kan se ut när du ringer och beställer pizza och pizzerian vet precis allt om dig.
Poängen i filmen är att du kommer att bli övervakad genom att företag kommer att veta precis allt om dig och att det är viktigt att vi agerar mot detta och sätter stopp för utvecklingen.
Jag är inte riktigt lika säker på den slutsatsen även om frågan förtjänar uppmärksamhet. Den största lärdomen man bör dra är nog snarare att information om en själv har ett värde som man ska vara noga med att ta och få betalt för.
Exempelvis, om jag kan välja mellan två olika kreditkortsföretag, där den ena ger ifrån sig massor med information om mig medans det andra inte gör det, så förväntar jag mig att det förra också erbjuder mig billigare ränta och avgifter.
Ett exempel på detta är speciella kreditkort för bensin eller livsmedel, som ju är perfekta redskap för butiken och bensinmacken för att kunna bedöma hur mycket mjölk och mjukost jag köper per vecka. Är jag villig att låta butiken veta detta för att få lägre ränta, lägre priset och bättre översikt över mina inköp? Många människor verkar vara det; korten är populära.
Ytterligare ett exempel är din mobiltelefon som berättar för operatören precis var du befinner dig. Detta hindrar inte svenskarna från att köpa så många mobiltelefoner att det nu finns fler nallar än människor i landet. Mig veterligen använder inte operatören den här informationen (förrutom för dess ursprungliga bruk såklart), men den finns där iaf.
Det verkar alltså som att människor är beredda på att släppa ut information om sig själv om värdet de får tillbaka är tillräckligt stort. Möjligen är det så att människor inte känner till vad olika företag känner till om en. Detta är i så fall något som fler borde uppmärksamma, men inte för att förbjuda och sätta stopp för utvecklingen, utan just för att kunna få betalt för värdet i informationen.
En annan sak man ska komma ihåg är att vi alla är precis lika övervakade. I ett transparent samhälle vet övervakaren lika mycket som den övervakade. Exempelvis borde killen som ringer pizzerian kunna kolla pizzerians omsättning, hur många kunder de har, om de har några klagomål mot sig, hur bra deras pizzor smakar enligt andra, hur ägarnas historik ser ut etc.. Detta är en rätt viktig poäng, för om man vill sätta stopp för det ena (företaget har data om dig) sätter man även lätt stopp för det andra (du har data om företaget).
Värre blir det när man blandar in staten och myndigheter. Då ska man vara betydligt mer aktsam med vilken information som lämnas ut eftersom då ingår det ett moment av tvång uppbackat av ett våldsmonopol (polisen). Du tvingas redovisa din inkomst. Du tvingas ha ett personnummer. Du kan komma att tvingas lämna DNA-prov. Annars tar polisen dig. Dessutom har du inte samma möjlighet att bevaka polisen som den har att bevaka dig.
Extremfallet är människan som bor ute i skogen, utan mobiltelefon och utan kreditkort. Ja, kanske t.o.m. utan en egen blogg på internet. Denna människan lever ett på många sätt mer krångligt liv än nödvändigt, men hon lämnar inga digitala spår efter sig. Hon har alltså valt att avstå från billigare räntor, mobiltelefon och bloggdebatter men betalar också priset för det. Detta måste man kunna ha möjlighet att göra. Den statliga övervakningen hade hon däremot inte kommit undan.
Summa summarum måste vi börja betrakta information om oss själva som en handelsvara. Något som har ett värde. Om man ska agera i någon riktning ska det vara mot ökad transparens, exempelvis genom att utsätta företagen som vet saker om dig för samma bevakning. Ett företag med 1 miljon kunder ska ha 2 miljoner ögon riktade mot sig.
Många är rädda för ett slags Big Brother-samhälle, men man får aldrig glömma att bevakningen är dubbelriktad. De som ska vara riktigt nervösa är företag som beter sig illa, politiker som agerar omoraliskt eller journalister som ljuger inför miljontals läsare. Ju högre upp du klättar desto fler är det som kan titta upp under kjolen på dig och se allt du försöker dölja. I ett transparent samhälle är nämligen Big Brother själv den som är allra mest bevakad.
Lämna ett svar