Framtidstanken

Varför är det ofint att vilja bli känd?

Tommy Körberg ryter till om en dokusåpa han knappt sett. Han kritiserar deltagarna för att bara vilja vara med för att bli kända – ”kändiskåta”.

Jag vet inte varför deltagarna ställer upp i såpan, de har säkert flera anledningar, men i vårt massmediala tidevarv med hundratals TV-kanaler och miljoner bloggar kan det vara intressant att fundera över varför det anses så fult att vilja bli känd.

Det är som om kändisskapet i sig utgör den finaste utmärkelse man kan få. Mer värd än pengar eller makt. Inte konstigt då att folk som tagit sig upp på kändisskapets altare genom att slita med sin talang ser det som ett hot när andra människor tränger sig på och dessutom gör det på ett så pass enkelt sätt som att vara med i dokusåpa.

Uppmärksamhet växer fram som vår allra mest värdefulla valuta. Vad Tommy Körberg gör är inget annat än skyddar sitt uppmärksamhetskapital från inflationen det innebär när kostnaden för att bli känd sjunker. Något priviligerade grupper gjort mot uppstickare i alla tider.

Andra bloggar om: , , ,

Publicerat

i

av

erikstarck

Etiketter:

Kommentarer

6 svar till ”Varför är det ofint att vilja bli känd?”

  1. Profilbild för ingmar
    ingmar

    Jag tror det bor ett förnuft i den där kändiskättjan. Kanske är det så att vi stirrar vår egen dumhet i ansiktet. Vi har ju lärt oss att det finns en rad olika källor till kapital, med vilka jag kan byta till mig något annat, och jag tror kändisskapet är just en sådan källa, precis som en avhandling från KTH kan vara det. Finns det ett kapital finns det vägar dit och kändisskapet är ju ibland också en häpnadsväckande karriärväg, en möjlighet för dem som annars inte hade haft en chans att ens närma sig salongerna och köttgrytorna, lite som konstnärskapet. Som vanligt är det borgarna som inte vet på vilken fot de ska stå, och så uppstår den där underbara mångbottnade hatkärleken utan vilken samhället hade varit bra mycket tråkigare.

    Svara
  2. Profilbild för Simon
    Simon

    Men är det inte sunt att tycka att det ska finnas nån ”anledning” till kändisskapet, nån sorts merit över huvud taget? Det är som om det räcker att nån inflytelserik person uppmärksammar en person ”Pelle” för att alla plötsligt ska titta på Pelle, och Pelle förvånat märker att folk lyssnar på vad han säger. Och på det sättet som nätet funkar idag så krävs det mindre och mindre för att nån ska råka bli en Pelle, men det finns också en massa människor som sitter bredvid och aldrig blir uppmärksammade hur mycket de än viftar med armarna.

    Svara
  3. Profilbild för Erik Starck
    Erik Starck

    *sniff, sniff*
    Vad är det som osar? Det är väl inte doften av elitistiskt människoförakt jag känner?

    Simon: Ska vi ha någon slags kontrollanter som sitter och avgör vem som ska få lov att vara med i TV eller starta en blogg?

    Svara
  4. Profilbild för Simon
    Simon

    Just det ja, jag kände väl att det fanns en retorisk fallgrop att gå i — ja, jag gör det gärna varje gång. Nej önskan att det ska finnas substans i samhället leder inte automatiskt till ”elitistiskt människoförakt” eller smakdomare.

    Svara
  5. Profilbild för Erik Starck
    Erik Starck

    Men det finns ju substans i samhället. Er excellenta blogg, t.ex. 🙂
    Samtidigt är det ett fact-of-life att 50% av befolkningen ligger under medel i begåvningsnivå eller att folk har olika intressen och lever olika liv. Tack o lov.

    Hur man navigerar sig till framgång i uppmärksamhetsekonomin – hur man blir en ”Pelle” – är ju annars en rätt intressant fråga.

    En annan är om kändisskapet ersatt finansiell rikedom som statusmätare?

    Blir folk hellre kända än rika. Det finns undersökningar som pekar på det.

    Svara
  6. Profilbild för Messerschmidt
    Messerschmidt

    nja, 50% av befolkningen ligger under _medianen_ på begåvningsnivån. (Medelnivån är väl dock i praktiken förmodligen i den storleksordningen, men inte alls garanterat.)

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *