…så dör miljontals av HIV eller malaria. Henrik Torstensson tipsar om Copenhagen Consensus och deras lista på globala problem som måste lösas:
Prioritera vilka världsproblem som ska lösas först
Bjorn Lomberg i ett tal på TED om de stora världsproblemen som svält, brist på rent vatten, HIV och klimatförändringen.
Listan finns här.
Klimatet hamnar sist.
av
Etiketter:
Jag funderade på den här listan och den uppenbara poängen – att det är idiotiskt att göra något åt växthuseffekten – för något år sedan, förmodligen i samband med att den kom fram. Och då tyckte jag det var en väldigt viktig och intressant analys, och funderade på om vi inte var inne på fel spår när det gällde växthuseffekten. Men efter mycket övervägande har jag faktiskt svängt tillbaka.
De som står bakom listan, har gjort en ekonomisk analys, och det har sina poänger förstås – man kan ju använda medel från en framgång till att ge sig på nästa utmaning o s v – men jag tvivlar väldigt starkt på att det är så det funkar. Varken i praktiken eller ens i teorin. Jag skulle vilja se utmaningarna som entreprenöriella utmaningar, inte ekonomiska.
Jag tror ungefär så här: en del av problemen ”Växthuseffekten” kan bara nå sin lösning med en massiv attitydförändring – och attitydförändringar förändrar beteenden, och det leder till ekonomisk utveckling, det skapar inte en massa kostnader. Alltså: om t ex alla som kör bil plötsligt börjar tycka det är pinsamt och socialt ohållbart att bränna fossila bränslen och företagen börjar tänka att de måste vara i grunden växthuseffektsfientliga, och helst motverka den, för att kunna överleva på marknadens villkor – då kommer det inte att leda till en massa strukturkostnader orsakade av politiska beslut, utan till en massa innovationer och investeringar orsakade av privata enskilda företags och personers beslut. Och det kan möjligen kyla av ekonomin tillfälligt men i längden blir det MER ekonomi inte mindre. Och det är mycket mer sannolikt att det skapar förutsättningar för att vi ska lyckas lösa HIV/AIDS-katastrofen, än att det omvända sker, d v s att resurserna (människoliv, pengar etc.) som man vinner genom att framgångsrikt bekämpa HIV/AIDS, skulle bidra över huvud taget till att lösa klimatproblemet.
I längden tror jag att hög genomförbarhet (d v s ett pragmatiskt problem, där det finns möjlighet att genomföra av ett begränsat antal politiker eller företag med ekonomiska intressen) sammanfaller med mindre effekt, medan sådant som kräver breda attitydförändringar också ger stor effekt. Kruxet, som gör att de kommit fram till just den prioriteringen, är att det är det som är premissen: det SKA gå att genomföra av ett litet antal politiker med $50 miljarder dollar.
Och då fattar man ju direkt varför resultatet blir att det som är lättast att genomföra med begränsade pengar får bäst resultat.
Jag tror att man ska ställa följande fråga i stället: ”Vilken insats kan vi genomföra som får mest effekt på alla övriga frågor, och därmed fungerar som en lönsam investering?” En följdfråga kunde ju vara: ”Vad är ett optimalt investeringstempo och investeringsmönster för att totalt sett få bästa möjliga synergieffekter?”
Då tror jag att svaret inte blir detsamma.
Så svaret beror på frågan, därför att resultatet beror på medlet.
Å andra sidan, tycker jag det vore ytterst lovvärt att följa prioriteringslistan om någon kände för att ge $50 miljarder dollar till de aktuella regeringarna. Det hindrar förstås inte att den entreprenöriella attityden till utmaningarna också tillämpas. Ett tu tre så kanske det visar sig att det går att göra något åt klimatproblemen, som en följd av entreprenörskap i stället för politik. Helt oberoende av var regeringarna stoppar sina $50 miljoner.
Notera för övrigt att ju längre ner på listan en ”åtgärd” kommer, desto mer är det en teknisk neutral åtgärd är det, och ju högre upp, desto mer är det en positivt värdeladdad lösning. Kyoto-protokollet som åtgärd känns självklart tämligen begränsad i sin effekt, medan Control of HIV/AIDS känns som en bra, 100%-ig lösning.
Det tycker jag bäst kan kallas ”spin”…
/Matteus
Hej Matteus,
jag håller med om att entreprenörskapet och utvecklingen kommer att göra mer för att hjälpa oss hantera extrema väderförhållanden, terrorism, asteroider, sjukdomar eller andra hot som kan drabba mänskligheten än vad politiken kan göra.
Tyvärr är ju politikernas verktyg lagar och regler som ofta hämmar just entreprenörskapet och utvecklingen. I detta ligger en grundläggande konflikt.
I min rapport om 2000-talets politik skriver jag lite mer om denna konflikt och andra:
http://www.eudoxa.se/content/archives/2006/12/eudoxas_rapport_9.html
Lämna ett svar