Min rapport om den politiska spelplanen för 2000-talet framhävde konfliktytor som kommer att spela en stor roll för 2000-talets utmaningar. Många av konfliktytorna bygger på grundläggande skillnader i synsätt på människan, hennes förutsättningar och hennes roll i förhållande till naturen. Är människan en girig egoist som skövlar och förstör eller ett skapande väsen som nyfiket utforskar sin omvärld?
Widar Andersson i Folkbladet menar att högern av idag personifierar framtidstron samtidigt som vänstern kurar ihop sig, sorgsen av ”framtidsskräck” och rädd för förändring.
Men det jag vill uppmärksamma med detta inlägg är att det idag är högern som anstränger sig att försöka vara mer optimistisk medan vänstern är mer sorgsen och befinner sig i ett tillstånd av framtidsskräck. Är det så? Och om det är så – vad säger det oss?
Det är måhända en förenkling av verkligheten, t.ex. finns det en konservativ höger som ofta ställer sig i vägen för den snabba utvecklingen, och det finns exempel på framtidsvänlig vänster, men Widar har en poäng.
Det är synd. Oavsett om man står till höger eller vänster om den allt mer svårdefinierade politiska mitten så bör man blicka framåt med tillförsikt och hopp. Det finns det goda anledningar att göra.
Lämna ett svar