27000km/h färdades Ship 42 (även kallat ”Don’t Panic”) i omloppsbana runt jorden. I den hastigheten tar det ca 3,5 minuter att ta sig från Smygehuk till Treriksröset. Det tar 80 sekunder att ta sig från Malmö till Stockholm – utan kaffepaus på vägen.
Från den hastigheten ska Ship 42 bromsa in till stillastående. Om farkosten väger 100 ton har den en rörelseenergi på ca 2,8 terajoule. Det är lika mycket energi som krävs för att värma 6,7 miljoner liter nollgradigt vatten till kokpunkten. Det är energi för nästan 3 fulla olympiska simbassänger som tinas och börjar koka under den ca 20 minuter långa landningen.
Men den ska inte bara falla ned på jorden utan träffa den exakta platsen där Mechazilla (den stora gripklon med sina 36 meter långa klor) står. Ship 42 är 52 meter hög utan sin booster (som innehåller allt bränsle som krävs för att nå omloppsbana).
Det är alltså ett från himlen fallande 18-våningshus som från en hastighet på 7,5km/s ska bromsa till stillastående och träffa en yta med meters noggrannhet och dessutom göra det stående i en viss vinkel – i luften.
Walter Isaacson, författaren som specialiserat sig på biografier, var med i rummet när idén om att bygga en gigantisk gripklo för att fånga rymdskeppet presenterades. Det var ca 5 år sedan. Även om SpaceX-ingenjörerna i rummet där och då inte trodde det skulle vara möjligt när deras VD lade fram idén så lyckades man leverera lösningen på bara 5 år.

Ett helt otroligt ingenjörsarbete som förändrat förutsättningarna för resor till rymden i grunden. Därför känns Arthur C. Clarke-citatet i den andra bilden helt rätt. En ny era för människan har börjat.

Per aspera ad astra!
