Det är synd att man inte prenumererar på Dagens Nyheter. Då hade man kunnat säga upp sin prenumeration i protest mot det här.
Å andra sidan är Maciej Zarembas artikelserie om haveriet på Lärarhögskolan värd en uppmuntrande tumme upp:
Där finns det studenter som anser att det är kränkande att det krävs korrekt svenska av blivande svensklärare.
DN Kulturs partiella haveri visar på problematiken med paketering: allt eller inget. Jag är inte alls särskilt intresserad av att sponsra Andreas Malms lön, men ser gärna mer skrivet av Zaremba.
Resultatet? Zaremba, Wolodarski och resten av DNs anställda dras med ned i skiten som Malms och Schottenius klavertramp pressar upp.
Jag hoppas de trivs i DyNgan.
Andra mediabolag bör fundera över hur förhållandet mellan deras eget varumärke och deras skribenters ska samverka. I transparensens och bloggens tidevarv flyttas nämligen trovärdighetstyngdpunkten från bäraren till personen. Med andra ord: från DN till Zaremba och Malm och resten av deras kollegor.
Det går att sammanfatta med en enkel och grundläggande regel, som människor känt till så länge det funnits språk kapabelt att bära skvaller, baktaleri och lögner:
Trovärdiga äro de ärliga.
Låt detta vara det första budet. Fler skall komma.
Läs även andra bloggares åsikter om dn kultur, johan norberg, trovärdighet, media, transparens, schottenius
Lämna ett svar