Om man ska tro media lever vi i de farligaste av tider. Fetmaepidemier, klimatpanik och terrorism är bara några av de dödsfällor vi ständigt utsätts för och som väntar runt varje hörn.
Men, om denna bild stämmer, varför är det då så att antalet dödsfall per år i det land där hamburgarna är som fetast och bilarna är som störst aldrig har varit så få som nu:
The U.S. death rate fell to a historic low in 2004 and the life expectancy at birth hit a record high, according to the National Center for Vital Statistics here.
Final totals for the year show 2,397,615 deaths and an age-adjusted death rate of 800.8 deaths per 100,000 people.
That was 50,673 fewer deaths than in 2003 and represented the largest single-year decline in raw death counts since 1938, when deaths fell by 69,036 from the previous year.
Kan det vara så att vår syn på risk förändras ju bättre vi har det? Ju längre vi lever, desto mer värderar vi livet och blir därmed mer rädda för att förlora det. Dr Aubrey de Gray har gjort det till sitt livs (eller åtminstone den här delen av sitt livs) mission att föra fram budskapet om att döden är övervinnlig. ”Vi kan leva i 1000 år” säger han. Det vore bara lite tråkigt om vi skulle göra det som livrädda små möss, oförmögna att njuta av tillvaron av rädsla för att förlora livet.
Någon får väl i sådant fall helt enkelt uppfinna ett backup-system så att vi åter kan börja ta risker och återuppleva livet. Eller skulle risktagandet i så fall förlora sin udd och inte längre ge oss den nödvändiga livsgnistan? Ja, att leva ett mycket långt liv på ett rikt och givande sätt kan bli en av 2000-talets stora utmaningar.
Fast, på något sätt tror jag nog vi ska klara av det.
Annars finns ju alltid Sudoku.
Andra bloggar om: framtiden, döden, hälsa, risker, usa
Lämna ett svar