USA-bashande är en viktig del av den svenska självbilden

Roland Poirer-Martinsson stack ut näsan i en debattartikel i Expressen och hävdade att rapporteringen i svensk media från orkan-katastrofen i New Orleans är starkt vinklad och främst handlar om att lyfta fram brister i det amerikanska samhället i allmänhet och Bushs eventuella misstag i synnerhet.

Läser man kommentarerna om detta på diverse bloggar eller på Roland PMs egen blogg inser man att detta är en fråga som engagerar svenskarna starkt.

Så gott som alla debatter urartar i tuppfäktning om vilket land som är fattigast, vilka socialförsäkringar som är bäst eller var man får bäst sjukvård. Offren i katastrofen har man för länge sedan glömt.

Att framställa USA i dålig (eller för den delen – god) dager är extremt viktigt för oss svenskar. USA är referenspunkten. T.o.m. i partiledardebatten i Agenda i söndags lyfte Göran Persson fram det amerikanska samhället som avskräckande exempel (något som kommenteras förtjänstfullt av Johan Norberg idag).

Det är svårt att inte låta bli att undra om vi är så upptagna med att jämföra oss med USA att vi helt glömmer bort våra egna problem och vårt eget samhälle. Varför diskuteras inte att 32% av barnen i Malmö lever i fattigdom enligt Rädda Barnen med samma engagemang? På Rosengård är siffran otroliga 73%. Varför diskuteras inte de hemlösa i samma stad med samma glödande entusiasm? Att 1,5 miljoner människor försörjs av bidrag har glädjande nog blivit ett hett debattämne, även om det glöms bort snabbt när det visas en bild från ett fattigt kvarter i en stad i USA.

Jag kan inte tolka denna besatthet av det amerikanska samhället som något annat än dåligt självförtroende. För det kan väl inte vara så att hela Sveriges journalistkår är så politiskt färgade att de blundar för de allra grövsta misstagen i samhället, de allra fattigaste och utsatta? Det kan väl inte vara så att vi lever i en stor lögn om ett folkhem som inte längre existerar?

Eller? Kan det?

Uppdatering: Hans Bergström skriver i DN: ”Arbetslösheten över hela kontinenten är nu nere i 4,9 procent (augustisiffran), bland de svarta 9,6 procent. När jag senast tittade låg arbetslösheten bland somalier i Sverige på ca 70 procent.”
Vem är det som har problem, egentligen?


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

2 svar till ”USA-bashande är en viktig del av den svenska självbilden”

  1. Profilbild för Lennart

    Eftersom jag är bosatt här i USA och läser svensk press så kan jag bara säga att jag tycker att den svenska rapporteringen har varit mycket bra. Den svenska kritiken av USA motsvaras också av en liknande och ofta mycket skarp, amerikansk kritik av Europa. Så vi är nog oika goda kålsupare på båda sidorna av atlanten.

  2. Profilbild för Erik Starck

    Roland PMs kritik handlade inte om att man inte kunde kritisera hur katatrofen hanterats (det kan man absolut) utan att rapporteringen varit extremt enkelriktad. I grund och botten: allt var Bushs fel – och förresten finns det fattiga amerikaner. Självklart är detta också Bushs fel. Liksom orkanen i sig. Å allt annat elände. Allt är Bushs fel.

    Dessutom, eftersom amerikanerna röstat fram honom är alla amerikaner idioter. Utom Michael Moore.

    Ungefär så.

    Min egen text handlar inte om rapporteringen utan svenskarnas uppenbara besatthet av att jämföra sig med landet i väster.

Lämna ett svar till Lennart Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *