Jag har sagt det förr:
1. Den arbetande delen av befolkningen betalar höga skatter för att hålla den icke arbetande delen utanför arbetsmarknaden.
2. Arbetslösheten är därmed ett frivilligt demokratiskt val av folket.
Dagens DN Debatt-inlägg av Joakim Johansson visar på utvecklingen i jämförelse med andra länder.
”Svenska låginkomsttagare stora förlorare i Europa”
Det finns en vedertagen uppfattning om att svenska låginkomsttagare har det bättre ställt än låginkomsttagare i de flesta andra länder. Detta förklaras vidare vara ett resultat av de senaste decenniernas mycket ambitiösa fördelningspolitik. Ny statistik pekar emellertid på att detta antagande i själva verket bygger på en missuppfattning.
Vad innebär detta? Jo, ökade krav på mer bidrag, högre skatter ”för de rika” och arbetsmarknadsregler som gör det ännu svårare att anställa för att skydda de som redan har jobb. Hålet man grävt åt sig själv grävs alltså ännu djupare.
Men det innebär en annan sak också. För allt fler människor blir det en god affär att flytta utomlands och ta arbete. Med tanke på hur relativt väl utbildade Sveriges låginkomsttagare är (man använder studiemedel som inkomstkälla när a-kassan sinat) borde det innebära en rejäl ökning av inkomsten att flytta utomlands.
Höjda bidrag och skatter för de som stannar i landet. Välbetalda arbeten för de som flyttar. Kan det verkligen vara en nyttig strategi i längden?
Lämna ett svar