Rädsla driver det svenska samhället

Michael Moore gjorde i sin film om USAs vapenlobby, Bowling for Columbine, en poäng av hur det stora landet i väst drevs av rädsla. Även om Moores filmer inte direkt tillhör de mest sanningsenliga eller tyngsta analyserna av det amerikanska samhället så finns det en poäng i just detta. Rädsla är en mycket stark och kraftfull känsla som har använts av människor med makt i alla tider. Vare sig det är rädsla för terroristattacker, galna ko-sjukan, fågelinfluensan eller kärnkraften så får den oss att släppa våra spärrar och acceptera saker vi annars inte skulle ha accepterat. Orsaken till rädslan må vara reell eller påhittad, det spelar egentligen ingen roll. Rädsla är makt.

Om du kontrollerar folks rädsla så kontrollerar du också dem själva.

Även i det svenska folkhemmet finns en rädsla. Den är uppbyggd under nästan ett århundrade, men satte sina klor i befolkningen ordentligt först någon gång under 70-talet. Rädslan går ut på att om du inte låter staten ta hand om dig så kommer du att dö en långsam och plågsam död, utfattig och bortglömd. Du ska inte på något sätt tro att du kommer att kunna ta hand om dig själv. Det är omöjligt.

En annan liknande rädsla används av facket för att försvara sig mot konkurrens från andra länder. Rädslan som retorik är extremt vanlig i dessa dagar av stora förändringar, så även bland bloggarna. Exempelvis Sblogg:

Ingen vill bli sjuk, men i moderaternas Sverige bör man nog ha en årslön på banken ifall cancern slår till.

Ja, eller en hyfsad försäkring för någon hundralapp i månaden? Men det är klart, endast staten kan skydda dig när cancern kommer. Att det är svårt att spara in en årslön när staten tar 70% av ens inkomster nämner man såklart inte heller. Nej, det är rädslan som ska styra, inte förnuftet.

Chadie:

Westerberg står för en klassisk högerinställning: ju starkare och friskare du är ju mer rätt har du. Och om du råkar bli sjuk är det ditt eget fel.

Akta dig för att bli sjuk utan staten! Staten ersätter dig i och för sig inte om villan brinner ned eller om du får inbrott i lägenheten. Du måste försäkra den själv, liksom bilen eller husdjuret. Men blir du sjuk, då är det endast staten och inget annat som kan hjälpa dig!

Det handlar som sagt inte bara om när du blir sjuk. Du måste också låta staten säkerställa ditt jobb. Lyssna på Pierre Andersson

Niklas [Ekdahl] vill att arbetsmarknaden ska bli otryggare. Han vill att din chef ska kunna ge dig sparken betydligt enklare än idag. Helst vill han nog ta bort trygghetslagstiftningen (och därmed framstegen av 100 års arbetarkamp) helt.

Lyssna på Pierre! Här hur han darrar på rösten av fruktan. Om inte staten skyddar ditt jobb blir du SPARKAD och UTSLÄNGD på GATAN. Sedan kommer några rika direktörer urinera på dig när du ligger i rännstenen. Så går det när man inte litar på staten.

Med sådan retorik bygger man upp en föreställningsvärld där precis allt kan gå åt pipan. Endast staten kan hjälpa dig ut ur misären. I takt med att människors levnadsstandard och möjligheter att verkligen leva sitt eget liv har ökat, tack vare den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten, så har retoriken om rädslan också blivit starkare.

Genom att spela på folks rädslor blir det också mycket enklare att verbalt attackera alla dem som säger emot logiken i att låta staten ta hand om människors liv. Eftersom allting kommer att gå åt pipan blir det ju då automatiskt dens fel som kommer med ett annat budskap att det går åt pipan. Citatet från Pierres blog ovan är ett typexempel på detta.

Aldrig någonsin får man höra positiva och uppmuntrande ord från dessa pessimister. Om det mot förmodan skulle gå bra för en, om man skulle lyckas i yrkeslivet, finna kärleken och balansen i livet, då kan man möjligen få höra ett ”grattis, du har inte fått cancer ännu”. Tro bara inte att du är något.

Genom att denna pessimism fått råda så länge så handlar den politiska debatten i Sverige så gott som uteslutande om vad som ska hända när allt går åt pipan. Resultatet blir en debatt utan hopp, utan framtid och utan någon som helst samlande vision eller tanke. Rädslan får styra.

Det bästa sättet att ta sig ur denna negativa spiral är att stänga öronen, kavla upp ärmarna och finna sin egen lycka. Sitt eget hopp. Sin egen framtid.

Den kan politikerna och pessimisterna aldrig ta ifrån dig.


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Ett svar till ”Rädsla driver det svenska samhället”

  1. Profilbild för Maja
    Maja

    Har trott att Folkhögskolan,en utstickare i ”ordning och reda-samhället”,skulle gå fri från DEN STORA RÄDSLAN. Men så icke. Passar vi oss inte och tar vara på kreativitet, visioner och MOD är denna möjligheternas skolform snart ett Kom-vux light, så välanpassat, så välanpassat………..