Platsen som inte finns: en bok om Internet

Ytterligare en recension från arkivet. Den här skrev jag 2003-03-02, då IT-kraschen ödelagt mycket av framtidstron:

Platsen som inte finns – en bok om Internet

I forntiden, för jättelänge sedan, typ ungefär 1998 hade internetboomen fortfarande sin höjdpunkt (hittills) framför sig. Snöbollen som var Internet hade precis fått upp farten och det diskuterades bredband och email precis överallt. Det var en tid av enorma möjligheter och inga problem var för stora för teknikens pionjärer. Rosengren och Birgersson var bästa kompisar och t.o.m. Ericsson gick med vinst.

Ja, faktiskt, så otroligt var det på den tiden. Ericsson gick med vinst

Men Internets historia är betydligt äldre än så. Tor Nörretranders bok ”Platsen som inte finns” skrevs 1998 och är en genomgång av Internets historia samt spekulationer om dess framtid, baserade främst i Nörretranders bakgrund som informationsteoretiker.

Det var atombomben som lade grunden för Internets existens. Med den stora bomben försvann tryggheten i en fysisk plats. Det går inte att försvara sig från en atombomb genom att bygga högre stängsel eller bastantare murar. Atombomben gör ingen plats säker, därför ville man den ursprungliga visionen bygga ett nät för datorkommunikation som inte var beroende av en viss fysisk plats. På så vis kan man upprätthålla kommunikation även efter det att den första bomben briserat. Det gör incitamentet att anfalla först betydligt mindre, en viktig fredsskapande detalj i ett kallt upprustningskrig.

Även kapplöpningen mot månen (som var ett resultat av kärnvapenkapprustningen) ställde högre krav på kommunikation mellan olika forskargrupper inom USA. Deras dyra och stora datorsystem talade sällan samma språk och mycket tid gick åt till att överföra data mellan olika datorer. Därför skapades nätverket ARPANET, som dock blev något utav ett fiasko till en början. Bland annat var det inte färdigt förrän ungefär samtidigt som Armstrong satte sin fot på månen, och till en början var det knappt någon som använde det. Dessutom var det inte, som Internet-mytologin förespråkar, designat för att klara ett atombombsangrepp.

Det krävdes två nya innovationer innan nätverket skulle få fäste i universitetens datorsalar. Den första var ett sätt att paketera och skicka data mellan datorerna i nätverket på ett decentraliserat sätt som samtidigt garanterade att informationen kom fram: TCP/IP. Den andra var en applikation som var en ren följd av att det satt människor framför datorskärmarna: email.

Detta skedde i mitten av 70-talet och nu tog nätverkandet fart, främst inom den akademiska världen. Under 80-talet var det i princip en akademisk standard och då öppnades möjligheten för en lösning på ett gammalt problem inom forskarvärlden. Forskningsrapporter innehåller alltid massvis med referenser till andra forskningsrapporter. Detta för att de som skriver rapporten ska kunna visa att den är grundad i annan forskning, vilket är viktigt för trovärdigheten i slutsatserna. På så vis byggs hela forskningsområden upp av dokument med referenser till andra dokument. Så länge dessa dokument är skrivna på papper är det omöjligt att på något sätt koppla samman dem, men nu fanns plötsligt möjligheten att göra detta.

Det var på CERN som Tim Berners-Lee utvecklade den första versionen av HTML för att lösa just detta problem. Marc Andreson byggde en grafisk browser för tekniken och resten är som man säger, historia. Det är svårt, om inte omöjligt, att finna någon teknik som spridits lika snabbt som Internet under 90-talet.

Efter denna genomgång av Internets historia börjar sedan Nörretranders titta framåt, mot framtiden. Här använder han resonemangen från sin tidigare bok, Märk Världen, om det mänskliga medvetandets bandbredd och hur man med tekniken snart kan överföra kompletta sinnesupplevelser i realtid mellan två platser. Det är i detta ljus man ska betrakta bokens titel. Om man via Internet kan föra sina sinnen till vilken plats som helst i realtid, då blir Internet i sig en enda plats. En distribuerad plats. En virtuell plats. En plats som inte finns.

Han nöjer sig inte med det. Han talar om uppmärksamhetsekonomin, Internets påverkan på totalitära regimer, Grönlands turistverksamhet och hur Internet avlöst atombomben. Förrutom vissa detaljmissar, såsom Iridiums misslyckande, 2000-buggens påverkan på samhället och en hel del döda länkar i referenslistan, så märker man inte mycket av att boken är 5 år gammal. Den ger en bra historik över Internet och tänkvärda blickar mot framtiden.


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Ett svar till ”Platsen som inte finns: en bok om Internet”

  1. […] molnet som internet utgör. På väldigt många sätt likt ett samhälle. Utan gränser. Utan land. Utan flagga. Men likväl, ett […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *