Jag är 35 år gammal och har nog haft ett 30-tal uppdragsgivare/arbetsgivare hittills. Finns folk som åker till Thailand i 4 månader, sitter på en strand och bygger webbsajter. Jobb? Semester? Befinner mig just nu på ett ”hackathon” i Malmö bland ett 40-tal webbentreprenörer som sitter och bygger (jobbar?) på mobil-appar och webbsajter en lördag. Frivilligt.
Hela den här bilden av arbetslivet som något betungande man måste göra och som sedan avslutas med en belöning i form av pension känns ibland väldigt främmande.
Jag hade mycket hellre ”smetat ut” min pension över livet. Stängt av datorn och loggat ut i ett år för att sedan återkomma med nya idéer och krafter. Men hoppsan då, där rök mitt SGI och hela trygghetssystemet rycks undan under mig. Optimalt?
Det pratas mycket om ”motivation 3.0” nu. Det handlar om tre saker:
”Motivation 3.0 consists of three basic elements: autonomy, the desire to direct our own lives; mastery, the drive to improve ourselves in things which are important to us; purpose, the longing to contribute to something larger than ourselves.”
Vi borde prata mer om hur människor skaffar sig inkomster från saker som uppfyller dessa tre kriterier istället för hur den gamla industrialistklenoden pension ska stuvas om för att fungera ytterligare ett sekel. Visst, det är en utmaning för nationalekonomer men för oss riktiga människor borde utmaningen vara en annan: uthållig livskvalitet.
Uppdaterat: noterat att Jenny Strömstedt måste ha läst Daniel Pink:
Lönen är sällan det viktigaste. Det är frihet, utveckling och ett syfte med jobbet som är större än att tjäna pengar till några diffusa aktieägare.
Som sagt: autonomy, mastery, purpose.
Lämna ett svar