Någonting har hänt i svensk politik. Något stort. Så stort att när Bo Lundgren försökte försvara de moderata skattesänkningarna 2002 så fick han inte prata om det. Han fick inte ens antyda det.
Han fick knappt ens antyda att han antydde det.
Det var som en stor mörk del av allas vår garderob man absolut inte fick prata om. Ett undangömt hörn, som alla kände till men ingen ville ta upp som debattämne. Det vore nämligen politiskt självmord.
Men så plötsligt en dag, som mycket väl kan vara vändpunkten i svensk politik för lång tid framöver, så bestämde sig ingen mindre än kristdemokraternas partiledare Alf Svensson för att sätta ljuset på denna mörka del av garderoben.
Tidpunkten var väl vald. Han hade varit partiledare sedan Hedenhös. Han var respekterad av sina kollegor såväl som sina motståndare och han visste att han snart skulle avgå. Allt var klart för hans sorti. Han befann sig kort sagt i ett läge där han inte hade något att förlora. Det var nu eller aldrig.
Så han öppnade garderoben på glänt och började vädra ut. Han gjorde det genom att nämna det onämnbara.
Fusket.
Missbruket.
Att den riktiga arbetslösheten i landet är betydligt högre än den officiella.
Att det faktiskt finns människor som väljer att utnyttja systemet. Att alla som är sjukskrivna inte är arbetsoförmögna.
Sedan dess har faktiskt inget varit sig likt.
Innan Alf Svensson släppte ut katten ur lådan var detta ämne tabu. Idag säger t.o.m. LO att arbetslösheten är närmre 20%. Pär Nuder är tvungen att förklara att han pratar om den öppna arbetslösheten varje gång han tar upp ämnet i någon intervju. Moderaterna kan utan att ens behöva förklara det skriva på sin hemsida att den riktiga arbetslösheten är 21.6%. För bara två år sedan hade detta varit omöjligt.
Sett ur ett större perspektiv är detta givetvis välkommet. Det ska inte finnas någon tvekan om vart våra skattepengar tar vägen. Man ska inte lättvindigt kunna stjäla pengar från samhällets gemensamma socialförsäkringar. Framför allt ska politiker inte kunna vinna val på manipulerad statistik, särskilt inte när det handlar om människors liv man manipulerar med.
Om Sverige och svenska företag ska kunna konkurrera i en global ekonomi är korrumperade politiker det sista vi behöver.
Tacka Alf Svensson för att han satt ljuset på dessa.
Lämna ett svar