När en ouppnådd potential blir en sjukdom

Vi har tidigare nämnt de utmaningar som ett offentligt finansierat vårdsystem står inför. De tas även förtjänstfullt upp i boken Sagan om Välfärdens Återkomst av Johnny Munkhammar.

I boken finns en graf som visar hur efterfrågan på välfärdstjänster ständigt ökar, samtidigt som den skattefinansierade vårdens förmåga att leverera tjänsterna minskar.

I begreppet välfärdstjänster ingår mer än bara vård, men det är kring vård och hälsa den största delen hamnar. När våra materiella behov är tillgodosedda vill vi må fysiskt och mentalt bra.

Samtidigt som välfärdssamhället får allt svårare att leverera sina tjänster (det har inte minst den senaste tidens händelser visat, där svenska medborgare kräver vårdtjänster på andra sidan jordklotet), förändras också bilden av vad som utgör en sjukdom. Vi har redan nämnt exemplet med dålig andedräkt men som denna artikel visar finns fler exempel, som skallighet, åldrande eller celluliter. Även läkare vittnar om förändringen.

Vad dessa ”nya” sjukdomar har gemensamt är att de i många fall alla handlar om att återställa en människa till ett ungdomligt tillstånd. Det räcker inte längre med att vara frisk för sin ålder, tonåringen har blivit vårt hälsoideal. Vi vill inte åldras som våra föräldrar gjorde, utan hålla oss unga, både i sinnet och i kroppen.

Nästa steg i denna utveckling av förändrad syn på sjukdom kan mycket väl vara att vi inte nöjer oss med att återställa kroppens funktioner utan även vill förbättra dem.

På sätt och vis är den estetiska plastikkirurgin redan ett exempel på detta. Ett annat exempel är prestandahöjande medel som modafinil, som skärper koncentrationsförmågan och drastiskt sänker sömnbehovet. Länge har doping ansetts vara skadligt och moraliskt förkastligt, men nya metoder kan förändra synen även på detta. Vi talar om doping på DNA-nivå, att integrera datorchip med nervsystemet eller att använda artificiella muskler för att förstärka kroppen.

Detta är bara några exempel på forskning som pågår för tillfället. Utvecklingen går snabbt. Kanske kan man kan förvänta sig att OS i Kina 2008 blir startskottet för en ny våg av prestandahöjande medel av ett slag vi aldrig tidigare sett? Oavsett om detta blir fallet eller ej, så lär det dröja innan dessa metoder finns på marknaden.

Sett i ett något längre perspektiv kommer frågan dock att bli aktuell förr eller senare. Kanske inte om 5 år, men om 10 eller 20. Om man räknar med att bilden av vad som är en sjukdom fortsätter att förändras och man vidgar kraven på välfärdstjänster till att även inkludera förbättringar av människan, så kan grafen ovan mycket väl komma att se ut så som följer:

Vi måste alltså vara beredda på att skillnaden mellan det offentliga systemets förmåga att leverera och marknadens efterfrågan kan öka snabbt och drastiskt, kanske inom loppet av ett par år. Om en marknad inte kan tillgodose behovet p.g.a. lagar och restriktioner så uppstår snabbt en alternativ marknad. Detta kan vara en svart marknad, eller en marknad utanför det land där restriktionerna finns (vilket t.ex. är fallet med diverse prestandahöjande preparat redan idag). Det leder också till att tilltron till och respekten för lagarna och samhället försämras. Till råga på allt så sker en utflyttning av kapital från landet, då folk dels tröttnar på att betala skatt de upplever de inte får något för och dels då tjänsterna enbart erbjuds i andra länder.

Ju snabbare omställningen till andra finansieringsformer kan ske, desto mindre är risken för att denna skadliga obalans i samhället ska eskalera utom kontroll.

Det som låter som science fiction idag kommer att finnas på marknaden i morgon. Är det något det senaste seklets utveckling ska lära oss, så det detta.

erikstarck