Det pågår en ganska intressant debatt i foto-Sverige om digital efterbehandling av bilder och särskilt bruket av det s.k. kloningsverktyget. Alltså, möjligheten att sudda bort föremål ur en bild t.ex. en störande skylt i bakgrunden eller en servett på ett bord.
Det är ordföranden i Pressfotografernas klubb, Pawel Flato, som står bakom upprinnelsen till bråket genom att säga att det är OK att ”klona bort” en servett ur en porträttbild. Som alltid med sådana här debatter finns det flera intressanta vinklar.
- Tekniken öppnar upp en möjlighet att göra något, sänker kostnaden för att utföra en viss förändring, och vips har man förändrat spelreglerna. Detta händer så otroligt ofta och ändå verkar det som alla blir lika förvånade varje gång det sker.
- Debatten inom pressfotografin svävar kring trovärdigheten. Pressfotografen är ett gammalt yrke och det har vuxit fram etiska regler över en lång tid. Men hur relevanta är dessa regler i en tid då vem som helst kan publicera vad som helst när som helst?
- Artikeln från Pressfotografernas klubb förmedlar bilden av ett slutet sällskap där särskilda regler gäller. Det är ett pressfotografernas skrå vi får inblick i. Detta är så väsenskilt från bloggandet att det nästan blir svårt att jämföra. Det är två helt olika världar. Två paradigm.
- Bloggare och journalister jämförs ofta, men då ofta enbart från vad de skriver. Bloggandet är hittills mestadels ett textmedium (jo, jag vet, mobilbloggandet kretsar kring bilder men det är en helt annan slags bloggande) men man glömmer lätt att en dagstidning både är ett textmedium och ett visuellt medium. När får vi se bloggarna lära sig mer om den visuella biten? Jag hade själv gärna gjort det. Håll ögonen öppna för den estetiska utvecklingen av berättarkonsten via bloggandet. Det handlar om mer än bara en ny template i WordPress.
I en stor genomgång i senaste numret av Kamera & Bild svarar alla de större dagstidningarna att de absolut inte accepterar kloning på bilder, däremot är t.ex. beskärning av bilder OK. Expressens Per Kagrell svarar:
”Det som kan betecknas som vanligt traditionellt mörkrumsarbete, (exempelvis beskärning, tonförändringar och färgjustering) ska givetvis göras så att fotografens intentioner med bilden kommer fram.”
De etiska reglerna har alltså vuxit fram baserat på vad som gick att göra enkelt med den dåvarande tekniken. Hade Photoshop funnits för 50 år sedan hade garanterat de etiska reglerna sett annorlunda ut. Förhållandet mellan vad tekniken möjliggör och de regler som växer fram är mycket intressant att fundera över och debatten lär fortsätta. Tills vidare kan ni vara tryggt förvissade om att ser ni en servett fotograferad i en tidning så är den helt 100% äkta och trovärdig.
Lämna ett svar