Toyota har utvecklat en bil som känner av förarens känsloläge genom dennes röst och puls. Är man trött eller upprörd kan bilen vägra starta. Samma mjukvara sägs också kunna användas av t.ex. call centers för att avgöra hur arga kunderna som ringer är…
Även hos Saab utvecklas teknik som följer förarens beteende.
Saab’s answer is a system which will monitor drivers via two miniature cameras fitted with infra-red lenses, looking for eye and head movement. If the driver’s gaze strays too far away from what Saab has deemed the “primary attention zone” – the central part of the windshield in front of the driver – a timer begins. If the driver’s focus doesn’t return to the primary attention zone within two seconds, a buzzer sounds. Still no response from the driver? A brake pulse is applied through the car’s ESP system.
Vidare:
Additionally, says Saab, its monitoring system could also eventually be linked to a satellite navigation system to allow for zero-tolerance of inattentiveness in places like school zones.
Vad dessa båda teknologier har gemensamt är att de lyfter fram att det faktiskt är föraren som är bilens svagaste länk. En annan aspekt är att istället för att mata föraren med information och överlämna beslutet att agera åt människan bakom ratten, är det allt mer bilen som bestämmer genom att själv behandla informationen. Det kan t.o.m. vara en fördel att inte förvirra den stackars mänskliga hjärnan med för mycket information. På så sätt har det skett en tydlig förflyttning av intelligensutnyttjande, från människan till maskinen.
Frågan är hur framgångsrika dessa idéer blir på marknaden. Vill man köpa en bil som minskar ens egen frihet? Tja, möjligen, om det t.ex. innebär en billigare försäkringspremie och lägre skatt. Men då vill det till att tekniken verkligen fungerar och dessutom ger mätbart lägre olycksstatistik. Båda dessa återstår att se.

Lämna ett svar till Erik Starck Avbryt svar