Det var ett tag sedan jag var på rockfestival, men det är svårt att inte se likheterna mellan en konferens som Reboot och t.ex. Hultsfredsfestivalen. Folk åker dit för att lyssna/se på sina favoritband/talare och träffa likasinnade. T.o.m. schemaläggningen påminner om varandra. Att sitta i gräset utanför Kedelhallen och betrakta deltagarna på Rebootkonferensen är en upplevelse som påminner väldigt mycket om att sitta på campingen på Hultsfred och titta på alla punkare och syntare som glider omkring. Det är egentligen bara ljudvolymen och tillgången på öl som skiljer sig åt.
Ja, där är ju betydligt fler Mac-laptops på Reboot också, såklart.
Det finns fler paralleller. Under rockhistoriens tonårstid, på 60-talet, var festivalerna viktiga kulturhändelser. Det var inte enbart musiken (eller drogerna) som lockade utan även möjligheten att få vara med om något speciellt, att få vara där det händer, där historia skrivs – i cirkelns mitt. Så är det inte längre. Hultsfredsfestivalen är en folkfest, varken mer eller mindre. Istället är det konferenser som Reboot, Accelerating Change, diverse blogg-meetups eller spelmässor som GDC som står för den kulturella (och ibland politiska) vågrörelsen.
På sätt och vis är cirkeln därmed sluten. Det var mitt i hippie-rörelsen i San Francisco i svallvågorna efter 60-talet som PC-industrin och internet föddes. Är då personer som Ben Hammersley och Raymond Kurzweil vår tids Bob Dylan eller Phil Ochs? Tja, varför inte? Åtminstone i funktionen som berättare av förändringarna i vår nutid. ”The times they are a-changin’.”
Denna liknelse får oss in på nästa fundering. Framgångsrika bloggare, flera av vilka sedan framträder på konferenserna nämnda ovan, producerar texter (och/eller podcasts) som folk vill lyssna på eller läsa. Jag känner dock inte till något fall av piratkopiering av en bloggtext. Det närmaste exemplet är när någon använder en bloggs RSS-flöde för att dra besökare till sin egen sajt, alltså man ”stjäler” uppmärksamhet snarare än själva texten. Det finns främst två orsaker till detta: 1) att utge sig för att vara någon annan är meningslöst i bloggosfären och 2) att kopiera något som redan ligger öppet på nätet är lika meningslöst. Detta är intressant då det kan ge en indikation om vart distribution av andra medier är på väg.
Hela piratkopieringsdebatten bygger på antagandet att man när man laddar ner något så är det ungefär som att köpa (eller stjäla) en CD-skiva eller en DVD-film, alltså en fysisk vara. När filen ligger på din lokala hårddisk så ”äger” du filmen eller låten. Konsekvensen är att det nu kan finnas miljontals kopior av exakt samma MP3-fil utspridd på miljontals olika hårddiskar världen runt. Folk har sina egna ”Mp3-bibliotek” med nedladdad musik som ”är deras” (eftersom de ligger på deras hårddiskar). Detta kommer att vara fallet endast under en tillfällig övergångsperiod i internets historia. Det är en direkt konsekvens av, dels en teknisk begränsning i bandbreddsutnyttjande och dels en mental bild av hur man konsumerar media som tillhör 1900-talets fysiska ekonomi.
Vad man egentligen är intresserad av när man laddar ned något är möjligheten att lyssna på en låt eller se en film precis när man känner för det. Hade det funnits en gigantisk databas, alltid åtkomlig, med all världens musik, film och TV-program sökbart och indexerat och nedladdningsbart i realtid så hade man inte behövt ladda hem några MP3- eller DivX-filer. Den finns ju alltid där, ute på nätet. Jag behöver inte ”äga” musiken så länge jag kan kontrollera åtkomsten till den.
Om man då gör liknelsen med bloggarna, så finns det sökmotorer, RSS-flöden för uppdateringar, indexering med taggar och en ekonomi baserad på uppmärksamhet och trovärdighet. Att skriva om en annan blogg eller kommentera hos en blogg är att betala i uppmärksamhetskrediter. Addera till detta att man som bloggande, podcastande, vloggande konsument inte bara konsumerar utan även deltar i skapandeprocessen. Att ladda ned och att ladda upp blir, med Rasmus Fleischers ord, lika sammanlänkat som att dra luft in och ut när man andas.
Framöver kommer dessa båda världar att mötas och smälta samman i allt större utsträckning. Exakt vart detta leder återstår att se. Den första, fundamentala, frågan är om det över huvud taget kommer att gå att tjäna pengar på information som finns på nätet. Jag tror det, men det är inte informationen i sig man tar betalt för. Pengar kommer att flöda i den riktning där talang, kreativitet och underhållning finns. Individer som skapar något som andra vill ha kommer att kunna leva på det. Nätet fungerar som en utmärkt kanal att nå intresserade och finna sådant man är intresserad av. Nu ska bara pusselbitarna i den nya ekonomin falla på plats över ruinerna av den gamla.
Uppdaterat: Rasmus kommenterar texten ovan:
Till skillnad från Framtidstanken skulle jag kanske själv inte tala om detta, upplösningen av gränsen mellan producent och konsument, som något som sker ”framöver”.
Han har helt rätt. Att producent och konsument flyter samman händer här och nu. Jag ändrar.
Lämna ett svar