Bra text i dagens Sydsvenskan om hur nya format att distribuera kultur (i det här fallet handlar det om musik) förändrar konsumtionsbeteendet.
Jag vill inte samla eller ”äga” musiken, jag vill använda den, jag vill röra mig fritt över stora områden och jag är givetvis beredd att betala för det. Men priser satta utifrån lp-eran är inte anpassade efter hur musiken används idag. Min månadslånga utflykt i electronicavärlden omfattar ett fyrtiotal artister och kanske 450 musikstycken.
Rimmar väl med vad Jeremy Rifkin skriver i Age of Access, som jag nämnt förr på bloggen.
Via codemode.
Lämna ett svar