Bara en kort reflektion om piratkopiering.
Första gången jag hörde sommarplågan Ingen vill veta var du köpt din tröja av Belle & Sebastian Raymond & Maria så ringde genast hitvarninglamporna i min skalle. Det var en kul text, schysst melodi och lite udda sound. Jag försökte genast hitta mer information om gruppen. Hamnar då på deras hemsida, där videon till låten finns för gratis nedladdning, dessutom med god ljudkvalitet. Sparade då låten som en MP3-fil och kunde njuta av musiken långt innan den fanns som singel. Spelade den säkert 10’000 gånger efter varandra precis när den kändes fräsch och ny (vilket den gjorde i någon vecka).
Som alla vet tog försäljningen av singeln fart, den blev tracks-etta, Raymond & Maria fick turnera riket runt och spela på Allsång på Skansen.
Jag är ganska säker på att det klirrade in ganska gott om pengar till bandets second-handklädesbudget.
Nu kan jag knappt lyssna på låten längre. Den är sönderspelad och bandet själva framstår som ett trist anti-popband, alldeles för postironiska för sitt eget bästa. Sannolikheten att de ska bli ett av pophistoriens många one-hit-wonders är lika stor som att det luktar te och rökelse i någon av sångerskornas lägenhet.
Men det är inte det som är min poäng, utan det faktum att både låten och videon funnits gratis på nätet precis hela tiden.
Om det var sant att gratisnedladdningen på nätet skadade artisternas ekonomi borde inte Raymond & Maria kunna existera över huvud taget. Anledningen till att de trots allt kunde headline:a gårdagens musikfestival i Hemavan är att musiknedladdningen aldrig någonsin har handlat om stöld utan om marknadsföring.
Det skulle vara intressant att höra diskussionerna på bandets skivbolag när populariteten tog fart, om hur man resonerade kring att ha Låten upplagd på hemsidan. Gissningsvis hördes röster om att den borde plockas ned för att inte skada försäljningen. Vem det än var som lät den ligga kvar ska ha en eloge för att man förstod värdet i marknadsföringen.
Det gick ju trots allt ganska bra i alla fall.
Lämna ett svar till Magnus Andersson Avbryt svar