Diskussionen efter den utomordentligt trevliga bloggmiddagen fick mig uppmärksam på Hondas senaste utveckling av sin robotserie. Jag har funderat över hur man kallar den Asimo, som om det vore en och samma person robot, men det är inte exakt samma robot vi ser nu som de visat tidigare, den här är bl.a. 10 cm längre. Det är oerhört enkelt att börja tänka på Asimo som en varelse snarare än en maskin men en varelse kommer inte i nya versioner.
Sonys QRIO lyckades för ett tag sedan med konststycket att springa. Konkurrensen mellan företagen har nu fått Honda att uppnå samma sak med Asimo. Videofilmer finns här.
Oerhört fascinerande att se Asimo röra sig. Det ser så mänskligt ut att man tror det är en liten japan inuti en robotdräkt, men det är mekanik och mjukvara som utvecklats helt av mänskliga händer som får Asimo att jogga. Vad det visar är att människans sätt att gå och springa samtidigt som man håller balansen förmodligen är så nära det optimala sättet att göra det på som det är möjligt att komma med två ben och två armar. Nu rör sig knappast undertecknad lika graciöst och snabbt som exempelvis Carolina Klüft men skillnaden hade varit enormt mycket större om mina knäleder hade böjts på andra hållet eller om jag haft två meter långa armar, det vill jag lova.
Att få en robot att gå har varit en enorm utmaning, mycket större än man först förväntade sig. Steget därifrån till att jogga är säkert mindre, men även det en prestation. Nu har man fått en bas att utgå från för att kunna kombinera ihop spjutspetsen av bildigenkänning, talsyntes, språkförståelse och mänsklig hyfs så att Asimo eller QRIO kan slå oss med häpnad ytterligare en gång.
Lämna ett svar