SvD uppmärksammar samma flygande bilar som jag skrev om för ett tag sedan angående resande i framtiden. En typisk ”söndagshistoria”, förmodligen, med vinklingen ”tokig entreprenör vill förändra världen”.
Bolaget hoppas att produktionen av Skycar ska börja inom sex år. När den är färdigutvecklad ska hastigheter på över 600 kilometer i timmen kunna uppnås och ”bilen” ska ha möjlighet att stiga 1 800 meter rakt upp i luften på en minut – om planerna nu blir verklighet.
Tokig entreprenör var det, ja. När bilen (alltså den med fyra hjul som färdas på marken) först dök upp var hästdroskor det vanligast förekommande transportmedlet. Bilen fick således först heta ”hästlös droska”. Det tog flera årtionden innan den trängt undan hästen och vi fick motorvägar, villaförorter, pendling till jobbet, stormarknader och drive-inrestauranger vid vägen där man köper – ja, nedmalen häst mellan två brödskivor.
Tidig variant av landbil.
Den flygande bilen kan mycket väl ge samma stora effekt på samhället, men den kommer inte att rakt av ersätta landbilen på samma sätt som landbilen inte rakt av ersatte hästdroskan utan blev något annat, något större.
Till exempel: en konsekvens av ett personligt, billigt resande i 600 km/h är att förorterna till storstäderna, som idag sträcker sig 1-10 mil ut från centrum, kan få en radie på 5-10 gånger så mycket. I 600 km/h kan du åka från Malmö kl 8 och ta morgonkaffet på jobb i Stockholm strax efter 9. Eller varför inte åka på andra hållet och hamna i t.ex. Paris? Ja, bor du i mitten av Europa, t.ex. München, kan du i princip dagspendla till hela resten av Europa, utom de allra mest svåråtkomliga, avlägsna städerna som Stockholm eller Helsingfors.
En sådan utveckling skulle ge intressanta konsekvenser på bostadspriserna, minst sagt. Faktum är att hela det urbana landskapet skulle byggas om.
Men, som jag skrev i inlägget om resor är sannolikheten antagligen större att vi färdas på de virtuella motorvägarna innan vi har flygande bilar i massproduktion. För drygt en vecka sedan cirkulerade nyheten om forskarna som…:
[…]”skapat det första experimentet som låter en frisk person uppleva hur det känns att lämna kroppen.”
Tidig variant av virtuellt resande.
Att resa är att överbrygga tid och rum. Ju billigare och energi-effektivare det blir att förflytta sig till en annan plats, desto mindre relevant blir platserna över huvud taget.
Det är så man ska se nyheten om den flygande bilen som SvD plockat upp. Den är en länk i kedjan, ett steg på vägen, mot upplösningen av den fysiska platsens betydelse. Tor Nörretranders påminner oss i boken Platsen som inte finns om att internet faktiskt först startade med samma grundtanke. Från min recension av boken:
Det var atombomben som lade grunden för Internets existens. Med den stora bomben försvann tryggheten i en fysisk plats. Det går inte att försvara sig från en atombomb genom att bygga högre stängsel eller bastantare murar. Atombomben gör ingen plats säker, därför ville man den ursprungliga visionen bygga ett nät för datorkommunikation som inte var beroende av en viss fysisk plats.
Vidare:
Här använder han resonemangen från sin tidigare bok, Märk Världen, om det mänskliga medvetandets bandbredd och hur man med tekniken snart kan överföra kompletta sinnesupplevelser i realtid mellan två platser. Det är i detta ljus man ska betrakta bokens titel. Om man via Internet kan föra sina sinnen till vilken plats som helst i realtid, då blir Internet i sig en enda plats. En distribuerad plats. En virtuell plats. En plats som inte finns.
En klok person (tack, Simon!) sammanfattade megatrenden automatiseringen som ”den trend som gör allting till information” och information är billigt, i det närmaste gratis, att förflytta. Någonstans bortom Moller International att M 200G och Linden Labs Second Life kommer dessa båda sätt att resa att mötas.
Något säger mig att denna disruptiva tidpunkt kan vara här fortare än vi anar.
Andra bloggar om: framtiden, resande, flygande bilar, scycar, internet, second life.
Lämna ett svar