Läsvärt inlägg på Erik Bergs blogg Approximationer. Det handlar om den accelererande utvecklingens möjligheter och skrivs med anledning av Singularity Institutes årliga konferens som går av stapeln i dagarna:
Inom tidsspannet av en till tio generationer kommer mänskligheten passera en avgörande punkt i historien. Vi lever just nu i vänteläget, mellanläget. Ironiskt nog kallat för postmodernt.
Vad innebär det här för politiken? Mycket mer än vad vi kan föreställa oss. Enorma risker, obegripliga möjligheter. Historien bortom singulariteten är som sagt, av uppenbara skäl, omöjlig att säga någonting om. Men det gör det inte oviktigt vilket modus samhället befinner sig i när själva skiftet inträffar.
Vidare:
Hur förhåller sig vänstern till det? I Sverige förhåller vi oss väl knappast alls. Det närmaste man kan komma ett politiskt förhållningssätt formulerat från ett vänsterperspektiv är möjligen den ”demokratiska transhumanismen”, introducerad av James Hughes. Men det ligger långt vid sidan om den allmänna debatten.
Och så länge som det förhållandet består kommer politiken anlända försent till scenen och därmed riskera att inte betyda någonting alls.
Erik beskriver sig som ”aktiv inom Ung Vänster” och det är bara att hoppas att han själv plockar upp den röda tråden mot framtiden. Det är alldeles för få som debatterar teknikens möjligheter och utmaningar och det gäller inom politikens alla fyra väderstreck.
Andra bloggar om: framtid, framtiden, singulariteten
Lämna ett svar