Emigration – när rösten sitter i fötterna

Jan Kallberg bloggar bittert förbannat från Texas:

JAN KALLBERG: Utlandssvenskar

Idag bor 400,000 svenska medborgare utanför Sverige enligt statistiken men det är säkert fler eftersom många inte brytt sig att anmäla flyttning till utlandet, utan har kvar folkbokföringsadress i Sverige. Självklart är det ett politiskt ställningstagande eftersom sossestaten lockar inte längre. Det enda sossestaten har att erbjuda är att du får arbeta natt och dag för att försörja sossarnas valboskap, kan glömma pension som står i paritet mot vad du betalat in utan det får du fixa själv, tvång att dela arbetarrörelsens värderingar för något offentligt toppjobb och ett samhälle med intellektuell spännvidd som får myror att känna sig giganter.

I Expressen har emigrationen som folkrörelse uppmärksammats och även Henrik Alexandersson skriver några rader i ämnet.

På den här bloggen har ämnet varit uppe bl.a. i posterna ”För Sverige. I tiden.” och ”Du är inte så rik som du tror.”

Möjligheten att emigrera är en intressant krydda i dem demokratiska valet. Det är framförallt två trender som gör det till ett allt mer realistiskt och lockande val:

1) kommunikationsteknikens utveckling, vilket gör att avståndet till släkter och vänner samt arbete i Sverige inte behöver bli så särskilt långt även om man fysiskt är långt borta.

2) allt fler länder blir demokratier och uppnår en levnadsstandard liknande eller överstigande den svenska.

På så sätt kan det demokratiska valet bli breddat med en ny dimension. Du väljer inte bara regering i det land du för tillfället bor i, du väljer på sätt och vis även regering i det land du kan tänka dig flytta till. Utifrån ett smörgåsbord av flera länder och regeringar väljer du det som passar dig bäst.

Konsekvenserna över en längre tid är att det sker en ommöblering av människor med åsikter vilket ytterligare förstärker underliggande politiska trender.

Exempelvis Sverige kunde ha varit betydligt mindre socialdemokratiskt om de där 3-400’000 människorna stannat kvar. Om man förutsätter att det är i huvudsak människor som inte röstar socialdemokratiskt som flyttar töms landet på röster som stöder oppositionen. Den socialdemokratiska dominansen blir ännu större, vilket leder till att ännu fler som inte delar dessa åsikter flyttar osv.

På motsvarande fylls ett land som USA på med människor vars politiska åsikter ligger nära den amerikanska kulturen och förstärker därmed denna.

Man skulle kunna tänka sig en framtid där ett demokratiskt val består i att välja vilket statskollektiv man vill ingå i istället för att välja vilka som ska representera ens röst i ett parlament. Det ska bli intressant att följa hur nationalstaten följer med i denna utveckling.

Uppdaterat: även Waldemar Ingdahl har tankar i ämnet.

erikstarck