En i raden av många artiklar om Kina. Som alltid inleds den med några imponerande sifferexerciser, som denna:
But the statistic that wins this contest, that conveys the depth and breadth of the challenge the United States faces, is surely the one about the Intel Fair. Intel sponsors a Science and Engineering Fair, which is the world’s largest precollege science competition, open to high-school students from around the world. Last year was a good one for Americans: 65,000 participated in the local fairs that are used to select finalists. In China the number was 6 million.
Något att fundera över är följande stycke:
Does the Future Belong to China?
Great powers are not born every day. The list of current ones – the United States, Britain, France, Germany, Russia – has been mostly the same for two centuries. The arrival of a new one usually produces tension if not turmoil, as the newcomer tries to fit into the established order – or overturns it to suit its purposes.
Artikelförfattaren får det att låta som att det bara finns utrymme för ett fåtal ”stora” nationer och att Kina nu tränger sig in i finrummet. Detta är dock att underskatta de stora skeenden som pågår.
Det handlar nämligen inte om att Kina reser sig ur myllan och växer upp till en stormakt utan att nära nog alla fattiga länder tar sig ur träsket av fattigdom och närmar sig västvärlden. Kina bara råkar vara den största nationen.
Det är inte Kina som tar sig in i finrummet, det är finrummet i sig som fullständigt ändras i grunden.
Förändringen i den accelererande globala ekonomin är långt större än de flesta anar.
Lämna ett svar