Direktörslöner och statsministerposter

Socialdemokratin vill ha hem Margot Wallström. De behöver någon som kan rensa upp efter Göran Persson, någon som är en populär och färgstark person som går hem i den svenska folksjälen.

Häromdagen gjorde Wallström det klart att hon inte var intresserad.

Nu vet man förvisso inte vad detta betyder, svenska politiker säger aldrig vad de egentligen vill av rädsla för att verka ha ambitioner. Vi kan dock tills vidare utgå från att detta stämmer: hon vill inte bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Då är frågan varför.

Det finns såklart flera förklaringar till varför man väljer att tacka nej till ett sådant krävande jobb, men en faktor kan vara så enkel som pengar. Kurt Lundgren visar på sin blogg en översikt över Wallströms ekonomi. Som PR-ansvarig för EU drar hon in en baslön på 2,3 miljoner om året. Utöver detta har hon en rad förmåner.

Inget konstigt i detta. En toppolitiker på Europa-nivå ska tjäna pengar.

Vad hade hon då tjänat som statsminister i Sverige? Enligt denna artikel är lönen för nummer 1-jobbet för närvarande 111’000 kr/månad eller drygt 1,3 miljoner om året.

Ajajaj. En lönesänkning på 1 miljon om året. Det svider i plånboken. Sedan ska det ju betalas skatt också.

Din bruttolön 111 000 kr
Kommunalskatt – 33 320 kr
Statlig inkomstskatt – 20 698 kr
Pensionsavgift – 1 992 kr
Skattereduktion 1 510 kr

På lönebeskedet 56 501 kr

Utöver detta betalas moms på allt som konsumeras. Av de där 111’000 kronorna blir det inte så mycket kvar. Nu vet jag inte vad skatten ligger på i Bryssel, men jag är ganska säker på att den är betydligt lägre än i Sverige.

Slutsats: Margot Wallström skulle gå rejält back på att byta ned sig till statsminister-jobbet. Det är för dåligt betalt.

Socialdemokratin klagar gärna på topparna i näringslivet för deras höga löner. I många fall är detta berättigat, särskilt när det gäller bonusar och luddiga avtal vars enda syfte är att dölja för aktieägarna vad de egentligen kostar, men det är ändå intressant när den socialdemokratiska ivern över att alla ska tjäna lika mycket (lite) drabbar dem själva.

Det är också intressant att beakta vad Göran Persson faktiskt så att säga står ut med. Han skulle förmodligen kunna få ett mer välbetalt jobb i Europa. EU har ju gjort karriärstegen betydligt längre för svenska politiker. Envist stannar han kvar. Tills vidare.

Om det nu blir så att Margot Wallström trots allt tackar ja förtjänar hon en väldig respekt för detta. Statsminister-jobbet ser förvisso väldigt bra ut i CVn, men det är ändå en radikal ekonomisk försämring för henne. Min gissning är att plånboken avgör. Sveriges nästa statsminister heter inte Margot. Det har vi inte råd med. Socialdemokratin får nöja sig med andrahandsvalen.


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *