Nyhetens behag och dess spridning

Sitter på ett hackathon anordnat av OverViewNews med fokus på nyheter i Helsingborg. Tillsammans med Viktor Zaunders och Mattias Östmar funderar vi över hur sociala medier påverkar hur nyheter sprids.

Mattias och Viktor hackar nyheter.

Vad som hänt sedan sociala medier slog genom är att den mänskliga hjärnan blivit den viktigaste spridningsmekanismen för nyheter. Förr var det den som hade störst radiomast eller flest tittare på sin TV-kanal som kunde bestämma hur en nyhet spreds. Idag sprids nyheter och budskap genom att miljarder människor likear, delar, twittrar eller instagrammar. Ett budskap sprids alltså om det triggar rätt impulser i människors hjärnor.

Istället för broadcast har vi fått braincast.

Därför måste man förstå vad det är som får oss människor att trycka på dela-knappen när vi läser en nyhet. Här kan vi ta hjälp av lite grundläggade neurovetenskap. Teorin om ”the triune brain” formulerades av Paul D. MacLean på 60-talet. Den har mött kritik för att förenkla något så komplext som vår hjärna men modellen är tillräckligt korrekt för att vi ska kunna använda den för att förstå hur nyheter sprids.

Teorin säger att hjärnan har tre nivåer:

– Neocortex är den del av hjärnan som fungerar rationellt och logiskt. Här hanteras språk, planering och medvetande.

– Det limbiska systemet. Det här är en stor del av hjärnan som bl.a. hanterar sociala samband, känslor, långtidsminne och relationer.

– Reptilhjärnan, känslostyrd och snabb. Här reagerar vi instinktivt med rädsla, hunger, glädje eller lust.

Facebook är det största sociala nätverket och är som system uppbyggt nästan helt efter de två lägre nivåerna av hjärnan. Som exempel, vi uppmuntras att gilla (ett uttryck för social uppskattning, dvs limbiska systemet) istället för att ”hålla med” eller ”det var intressant”, vilket skulle vara närmre neocortex.

Typiska exempel på delningar inom de olika hjärnnivåerna kan vara:

– Reptilhjärnan reagerar på mat, kärlek, våld och porr så ett foto på mat eller en gullig kattunge är en typisk reptilhjärnpostning.

– Limbiska systemet reagerar på relationer och sociala samband så delningar om kändisar, skvaller och smutskastning är limbiska poster. Även poster där man vill framhäva sin egen politiska åskådning, vilket fobollslag man hejar på eller vilka band man lyssnar på är för att stryka det limbiska systemet medhårs.

– Neocortex vill analysera och planera och framhäver komplexa samband. Poster med fakta, data och logiska argument är typiska exempel på neocortex-poster. Jag antar att den här posten kvalificerar sig, t.ex..

De högre nivåerna kräver mer energi och är långsammare. Det tar tid och är arbetssamma för hjärnan att behandla. De lägre nivåerna, å andra sidan, är snabba och instinktiva. Det borde därför vara så att nyhetsartiklar, bilder eller inlägg som är skrivna för att utlösa reaktioner i reptilhjärnan eller det limbiska systemet sprids enklare och snabbare. Detta har marknadsförare och säljare känt till länge, men vad säger det om samhällsklimatet och -debatten när nyheten av en viss karaktär blir dominanta? Hur påverkas vi som individer när allt man läser har spridits av andra människors rädsla eller vilja att passa in i ett socialt sammanhang?

Just nu sitter vi och analyserar nyhetsartiklar om Paris från de senaste veckorna för att se hur (och om) karaktären på nyheterna ändrats före och efter de fruktansvärda händelserna i fredags.

Vi får se om vi lyckas komma fram till något men frågan om hur sociala medier påverkar samhällsdebatten är intressant att diskutera oavsett vad vårt lilla nyhets-hack visar.

Uppdaterat: Mattias har sammanfattat med neurologisk, social medieanalys.

erikstarck