Det största hotet mot vår framtid är oss själva

Svenskarna, och de flesta europeer i likvärdiga ekonomier, är rädda. Vi är rädda för globaliseringen och konkurrensen. För billig arbetskraft från Kina och Lettland. För jobben som dyker inte upp, trots högkonjunktur och företagsvinster.

Men det är inte Kina som är hotet. Det är inte lettländare i byggnadsoverall eller estländska programmerare vi ska vara rädda för. Det är vår egen oförmåga att förändras och anpassa sig som är det största hotet.

Politikerna går och väntar på att storföretagen ska anställa, för det har de ju alltid gjort.

Den arbetslöse går och väntar på att ett ”jobb ska dyka upp”, för det är ju så man ska göra.

Den anställde oroar sig för att hennes jobb ska flyttas till ett låglöneland.

Oro. Väntan. Frustration.

Så här är det: livslängden på företag har förkortats. Glöm livstids anställning. Glöm guldklocka. Glöm fast jobb över huvud taget. ALLTING ÄR TILLFÄLLIGT. Lär dig leva med det! Det ena årets guldkalv är nästa års svarta får. Ett teknikskifte och – poff – Ericsson är borta. Fortsatta kvalitetsproblem och – poff – Saab är borta. Ett missat patent och – poff – Astra Zeneca är lika borta som ett Losec-behandlat magsår.

DET FINNS INGA SÄKRA KORT.

Man måste vid varje tidpunkt vara maximalt förberedd på förändring, både som person och företag – och stat.

Detta blir man genom att vara lättviktig, snabbfotad, genom att lyssna på sina kunder, ständigt lära och – viktigast av allt – passionerat älska det man gör.

I Sverige finns massor av system, regler och bidrag för att mura in medborgaren i ett madrasserat rum av trygghet. Det är a-kassor och bostadsbidrag och sjukförsäkringar och sjukpensioner och anställningsskydd.

Allt detta måste BORT. Väck. Släng skiten! Det madresserade rummet må vara mjukt och skönt, men det gör ingen lättviktig. Inte snabbfotad. Man kan inte lyssna på sina kunder, inte lära sig och – viktigast av allt – det madrasserade rummet håller människan borta från att göra det hon passionerat älskar att göra.

På så sätt håller Sverige sakta men säkert på att sänka sig själv.

erikstarck