Det där med att ta pengar från staten…

Kan svartjobben bli för valet 2010 vad bidragen var för valet 2006? Återstår att se. Det är i alla fall bra att saken diskuteras då det blir tydligt hur dyrt det är att köpa (eller för den delen: sälja) tjänster lagligt.

Drygt 90% av pengarna din arbetsgivare betalar för dig försvinner i skatt om du köper en tjänst vitt.

Det finns en annan aspekt på detta, förrutom det faktum att massor av jobb aldrig blir gjorda över huvud taget (eller gjorda svart, eller gjorda på Clas Olsson-vis dvs amatörmässigt av folk som borde syssla med annat). Eftersom någon som arbetar betalar så ofantligt mycket i skatt är det extremt dyrt för staten med folk som inte arbetar och istället lever på bidrag.

Ett litet räkneexempel: en person som tjänar 25000 kr/månad betalar in drygt 220’000 kr varje år till staten, landstinget och kommunen (härmed benämnt staten som samlingsbegrepp).

Om samma person är föräldraledig i ett år får han eller hon ut 80% av lönen i bidrag, som det skattas för (skatt på ett bidrag från staten: ja lite extra byråkrati kan väl aldrig skada?). Kvar i handen: drygt 13’000 kr. Konsumeras detta upp betalas drygt 2’500 kr i MOMS varje månad (beroende på vad som inhandlas). Kvar själv får personen behålla ca 10’500 kr eller drygt 125’000 kr/året.

Alltså, från att ha betalat in ca 220’000 kronor om året till staten blir samma person till en kostnad på 125’000 kronor. Staten går alltså från en intäkt på 220’000 till en utgift på 125’000 kr: en skillnad på 345’000 kr eller 28’750 kr/månad.

Med andra ord: ett års föräldraledighet för någon som tjänar 25’000 kr/månad kostar staten 28’750 kr/månad.

Det är väl ungefär lika mycket som kostnaden för lönen för en dagisfröken om denna tjänar 21’500 kr/månad. Eller en sjuksköterska. Eller socialbidrag på nästan 10’000 kr/månad till 3 personer i ett år (normalt får man mindre pengar än så i socialbidrag så egentligen är det ännu fler personer som blir utan bidrag).

Att ta ut föräldraledighet är frivilligt. Varje förälder får själv bestämma om man anser att ens egen ledighet är mer värd än socialbidrag för minst tre personer. Det är, kan man säga, en samvetsfråga.

Ungefär som att jobba svart.

(OK, svartjobb är olagligt, det är inte föräldrapenning. Moraliskt är däremot skillnaden mindre.)

Glädjande i alla fall att ungdomsarbetslösheten sjunker rekordsnabbt. Det innebär som sagt enorma besparingar för staten att inte behöva betala ut bidrag och istället inkassera skattepengar.

Uppdaterat: Om skatterna för en arbetstagare skulle sänkas med, säg 10% totalt, skulle staten ”bara” få in 198’000 per år från personen som tjänar 25’000. Å andra sidan skulle denna person kunna lägga undan 22’000 kronor extra per år. Sparar man de pengarna med 6% avkastning (börsens normala avkastning) per år kan man redan efter 5-6 år ta ut 12-13’000 kr/månad under ett års tid (alltså lika mycket som under föräldrafriåret). Efter drygt 22 år har man sparat ihop en miljon.

Är man sedan två personer i hushållet…

Tänka sig, vi skulle kunna bli lika rika som japanerna:

Det genomsnittliga japanska hushållet har motsvarande 1,5 miljoner kr i likvida medel till sitt förfogande.

Uppdaterat 2: Per Gudmundsson skriver idag en ledare om svenska folkets syn på bidragsfusk:

86 procent tycker att skärpta kontroller vore en bra idé. 84 procent förespråkar samkörning av register. 80 procent vill satsa på straff eller böter. 71 procent tycker att karenstid är ett bra förslag. Så varför är det inte bara att tuta och köra? Kontroll, karens, straff, färre bidrag – allt är ju möjligt om regeringen bara vill.

Som sagt, det är ett övervaknings- och Big Brother-samhälle svenskarna vill ha. Att istället sänka skatterna är tydligen otänkbart, otäckt och säkert alldeles, alldeles nyliberalt. Usch, vad hemskt.

Andra bloggar om: , , , , , ,


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

5 svar till ”Det där med att ta pengar från staten…”

  1. Profilbild för Daniel Lampinen

    Men anledningen till att folk tycker det verkar otäckt med sänkta skatter är väl att det sällan preciseras vad man samtidigt vill ändra på i offentlig utgiftsväg? Inte heller speciellt mycket i detta inlägg. ”Sänk skatterna!” tolkas som mer hårt samhälle och ”JAG vill ha mer pengar”.

    Utgifterna är den grundläggande grejen. Jag kallar hellre mig för effektivitetsförespråkare. Då kommer sänkta skatter automatiskt. Platt skatt, och tydliga riktlinjer för vad offentliga sektorn ska syssla med, är reko.

  2. Profilbild för Nicolai Wadstrom

    Det finns en tydlig skillnad i värdegrund när det gäller skattedebatten:

    – Den socialdemokratiska devisen; ”Så stort skatteuttag som möjligt”, dvs offentligheten skall vara så stor som möjligt, det är ett självendamål. Individens makt skall vara minimal (Se t ex Johan Ehrenborg) att disponera och styra var medel hamnar. Detta möjliggör statens fördelnings och ”rättvise” politik. I en socialdemokratisk värld så är detta viktigare än kostnaden för detta.

    – Skapa ett samhälle som ger individen möjligheter och makt över sitt eget liv. Sjukvård, skola mm behövs i alla samhällen och kanske bör försäkras av statliga medel, men behöver inte utföras av staten.

    Skatt behövs för att finansiera grundläggande samhållsfunktioner, men betoning på finansiering och inte genomförande. Detta kostar inte så mycket som det Svenska skattetrycket utgör, och kräver inte en 65% statlig ekonomi (den del av BNP som utgörs av Stat, kommun, landstings verksamheter och statligt ägda bolag).

    Verkligen hinner ifatt för eller senare, och alla jag känner som inte har tyckt skatterna är för höga och sedan provat på att driva eget, har reviderat denna uppfattning, och de flesta konstaterar att de jobbar Mån-Tor åt staten och Fredag åt sig själv.

    Är detta rimligt?

    Eller är all skatt rimlig och oantastlig i Svenskens ögon? Det finns ju en historia med över 100% skatt, och Socialdemokratin som instiftade detta tyckte ju att detta var rimligt tydligen (under 70-talet med en inkomst på 500 000 och en förmögenhet på 1 500 000 så var det ekonomiskt fördelaktigt att elda upp halva förmögenheten).

  3. Profilbild för Erik Starck
    Erik Starck

    Värdegrund, ja… när nu Sveriges första privata cancerklinik öppnar:
    http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_583889.svd
    kan man läsa bloggkommentarer som denna:
    http://joakimhorsing.wordpress.com/2007/11/11/fler-graddfiler-at-planbockerna

    Man vill hellre att folk ska dö i vårdkö i väntan på cancervård än erbjuda dem alternativ till den offentliga vården.

    Jag saknar ärligt talat ord för att beskriva hur vidrig människosyn man måste ha för att tänka i dessa banor. Hellre att folk dör än att erbjuda dem alternativ. Sjukt är bara förnamnet.

    Allra mest arg blir jag över det moraliska frikort de tror sig ha genom att motivera sin döds-ideologi med vackra ord om solidaritet och rättvisa. Tyvärr är det också en vanlig åsikt bland det svenska folket.

  4. Profilbild för Bo Bengtsson
    Bo Bengtsson

    Här får vi ett nytt exempel på varför den statsstyrda skolan nedgraderar matteundervisningen. Dessa samband ska inte förstås.

    Det räcker bra med att driva tesen: rika i Täby ska betala, och vi övriga kvittra ut.

  5. Profilbild för Ingemar

    4 the record så har jag aldrig sagt att jag är principiellt emot lägre skatter. Däremot har jag varit rätt tydlig med att jag inte tycker att en minskning av svartjobb är värt ökad övervakning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *