Johnny Munkhammar summerar ett tal av Carl Bildt nyligen:
– De stora politiska striderna idag gäller mindre klassisk ideologi och mer identitet, som etnicitet och religion.
– Regerandets konst: att veta verkligheten, ha en vision och hjälpligt veta vägen från den ena punkten till den andra.
– För femton år sedan var uppdraget att visa svenskarna att vi är en del av Europa, idag är uppdraget att visa att vi är en kommun i världen.
– En och en halv miljard människor är på väg in i den globala arbetskraften och om 1/10 av det har skett motsvarar det nästan hela USA:s arbetskraft – och då återstår 9/10.
– Inom ett decennium kommer 80 procent av den globala medelklassen att finnas i länder vi nyss kallade utvecklingsländer.
– Sverige har kunnat surfa på det stora systemskiftet globalt och det lilla systemskiftet nationellt. 1994 och 1995, vid regeringsskiftet, var tillväxten högre än något annat år sedan dess.
Tänk om partiledardebatten hade haft samma tonläge och visionära höjd. Det är extremt sällsynt att höra svenska politiker vara visionära så länge de fortfarande är aktiva. Däremot efteråt, då kan de ta ut svängarna och börja tänka så stort som våra mäktiga tider kräver.
Det är något med det politiska systemet som hämmar folk. Man fastnar i små boxar där det handlar enbart om att inte uppröra väljare eller sticka ut för mycket. Därför är politik totalt ointressant och därför kan politiker ostört fortsätta att ta ut skatter som ger dem mer makt och alla oss andra mindre av samma vara.
Lämna ett svar