Får ibland höra från folk som nästan med lite stolthet erkänner att de minsann inte finns på Facebook eller att de inte bloggar. Det finns även gott om arbetsplatser där Facebook är förbjudet och det ses som misstänksamt om man spenderar för mycket tid på nätet.
Själv skulle jag inte vilja jobba på ett ställe där de ifrågasätter ens nätnärvaro. Skulle heller inte vilja anställa någon som har beröringsskräck med nätet.
Är man rädd för vad som skrivs om en skulle jag vilja påpeka följande:
Googla på mitt namn.
Det enda man får upp på förstasidan i SERPen (Search Engine Result Page) är sidor som jag mer eller mindre kontrollerar. Jag är väldigt aktiv på nätet, har flera bloggar och egna domäner. Det innebär att jag också har relativt hyfsad kontroll över vad Google visar upp av mig. Skulle det vara bättre att andras bloggposter och artiklar skulle ha synts istället? I think not.
OK, jag är inte särskilt offentlig som person men det är ju faktiskt inte de flesta andra heller. Men, visst, ta detta exempel (Carl Bildt) istället.
Lite spretigare träffyta men det är ändå hans egna bloggar och Facebook-sida som dominerar.
Heter man Maria Andersson eller liknande går det gömma sig i bruset men varför skulle man vilja det? Bättre att synas så mycket som möjligt med det man själv valt att lägga ut. Därför är nätberöringsskräcken kontraproduktiv.
Lämna ett svar