Denna fråga försöker jag få ett svar på borta hos integritetsförkämpen och internetlegenden Oscar Swartz.
Anledningen är såklart det kritiserade förslag att låta FRA samla in all internettrafik som passerar i svenska ledningar. Jag instämmer definitivt i kritiken mot att låta staten och dess anställda läsa våra allra mest privata texter. Har tidigare nämnt t.ex. om hur polisen gör ”korsletningar” i DNA-databaser för att finna misstänkta och hur sökningsmonopolet blivit det nya våldsmonopolet. Det är definitivt befogat att ifrågasätta om detta är en rimlig utveckling.
Vad jag däremot saknar är en debatt om alternativen.
Ofta hakar debatten upp sig i en för- eller motdebatt om Irakkriget, George W. Bush eller terrorismens orsaker. Intressanta frågeställningar var för sig men helt ointressanta i detta sammanhang.
Bakgrunden till min fråga är två av de tre megatrenderna som denna blogg cirkulerar kring: automatiseringen och globaliseringen. Den förstnämnda megatrenden pressar ned kostnaden på (nästan) allt. Detta inkluderar tyvärr olika sätt att ta livet av sina medmänniskor eller rent allmänt bringa förstörelse. Den andra trenden minskar kostnaden för att sprida förödelsen till vilken plats som helst på jordklotet.
Låt oss fundera över detta någon minut. Följande graf är helt påhittad:
Den är som sagt påhittad men skulle kunna beskriva en trend som beskrev kostnaden för att komma över teknologi med förmågan att ta död på fler än en miljon människor.
För hundra år sedan var detta en i närmast oöverstiglig kostnad. Skulle man t.ex. få för sig att spränga hela London i luften hade det antagligen inte räckt med hela den brittiska arméns samlade krutförråd för att lyckas. Man skulle kunna förgifta vattnet i staden eller föra in någon slags otäck sjukdom, men detta tog London-borna rätt bra hand om på egen hand. Staden var en smittohärd av rang. Att målinriktat göra samma sak vore i det närmaste omöjligt, inte minst därför att kunskapen om orsakerna till sjukdomarna var så dålig.
Under 1900-talet ökade befolkningstätheten samtidigt som den teknologiska utvecklingen accelererade. Jag behöver knappast nämna den myriad av genombrott som sker. Mänskligheten tar sig från i praktiken ett bondesamhälle vid 1800-talets slut (med vissa undantag) till en industrialiserad och globaliserad värld när 1900-talet tog sin sista andetag. De senaste åren in på 2000-talet har utvecklingen närmast exploderat då fattigdom trängs undan och internet och andra disruptiva teknologier vinner mark i ett rasande tempo.
Glädjande, givetvis, men tyvärr medför detta även att för den med destruktion i sinnet har möjligheterna utvidgat sig. Allt fler nationalstater skaffar sig kärnvapen, en del av dem kollapsar och förlorar kontrollen över sina vapenpjäser. Den medicinska tekniken kan bota effektivare än någonsin men samtidigt går det att framställa dödliga virus om du har laboratoriet, pengarna och kunskapen.
Denna kostnad kommer att sjunka ytterligare i takt med att kunskaperna om vår genetiska uppsättning ökar och särskilt om nanoteknologins alla löften uppfylls. Ganska snart kan den nå konsumentnivå. Det kan bli lika billigt att skaffa sig en apparat som kan framställa något med den destruktiva kapaciteten av en vätebomb som det är att köpa en bläckstråleskrivare idag.
Självklart innebär detta en enorm utmaning för samhället.
Därför måste grundläggande principer för hur långt ordningsmakten i samhället får lov att gå definieras. Ja, faktiskt hela samhällsstrukturen måste tänkas om. Det är därför frågan om Frihet vs Skydd fanns med i min rapport om 2000-talets politik.
Utmaningen är att försöka förstå det samhälle som håller på att bildas ovanpå det gamla industrisamhället med sina nationalstater och gränser. Eftersom detta samhälle är döljt i framtidens dimma gäller det att finna grundläggande principer som håller även för det värst tänkbara scenariet. Som riktlinje kan man då ha frågan jag ställer i titeln till denna post.
Frågan har många sidospår. Man kan t.ex. säga att den tekniska utvecklingen även kommer att finna motmedel mot de destruktiva innovationerna (fullt möjligt, men en skakig balansgång med hög insats). Man kan säga att människan blir allt mer upplyst och mindre våldsam i takt med utvecklingen (sant, men det räcker med en enda dåre bland 6 miljarder individer och inte ens det, destruktionen behöver inte vara frivillig utan kan bero på ett misstag). Man kan förespråka ett participatory panopticon, där alla ser var alla andra företar sig, men även ett sådant bör bygga på vissa etiska grundprinciper.
Jag hoppas Oscar och gärna också Piratpartiets Rick Falkvinge bjuder på sina tankar i ämnet, liksom såklart andra läsare av den här bloggen.
Lämna ett svar