Åtta dagar, sedan vips – borta. Expressen skriver redan om Reinfeldts förtroendekris. Det svänger snabbt i den politiska demokratin.
Tacka vet jag den mer långsiktiga kapitalismen. Där gäller det att tänka längre än näsan räcker. Där är det de med långsiktighet och visioner som gynnas. Det demokratiska spelet är ett enfrågespel där pjäserna ändrar sig för varje dag som går. Två dagar är skillnaden mellan starkt förtroende och bottenlös kris. Hur kan man över huvud taget fatta beslut i en sådan värld?
Tacka vet jag kvartalskapitalismen. Där tittar man så långt borta som tre hela månader. Långsiktigt. Eftertänksamt. Stabilt.
Inte som i det flyktiga och instabila politiska spelet. Ett dominospel med människor som spelpjäser. Usch.
Andra bloggar om: regeringen, Maria Borelius, politik, kapitalism, moderaterna
Lämna ett svar