Via Marginal Revolution fann jag en fascinerande text om den f.d. borgmästaren i Bogotá: Antanas Mockus.
Som borgmästare i vad som var en kaotisk stad på gränsen till sammanbrott var Mockus så fjärran från en svensk politiker det går att komma. Bl.a. lät han sy upp en superman-kostym för att visa att han, eh… menade allvar med att städa upp i staden. Han genomförde en rad sociala experiment under sin tid som borgmästare. Ett av dessa var ett frivilligt utegångsförbud för stadens män så att kvinnorna fick staden för sig själva under en natt. Ett annat var när han släppte ut 420 mimare på stadens gator som härmade folk som betedde sig illa i trafiken. Han införde en frivillig skatt på 10% som inte mindre än 63000 människor betalade. För att förhindra olyckor i trafiken lät han rita en stjärna i asfalten på varje ställe en människa dött i en trafikolycka – antalet döda per år sjönk från 1300 till 600. Han fick människor att protestera mot våld och övergrepp genom att rita ansiktet på människor som utsatt dem för våld på en ballong de sedan stack hål på så den smällde. 50000 ballonger ritades och smälldes.
Det finns fler exempel i artikeln. Syftet med experimenten var att få människors tankemönster att förändras, helst helt utan att införa nya regler och förbud.
Man kan såklart fråga sig om experiment som dessa motiverar utgifter från den offentliga kassan, men det beror helt på vad man anser kassan ska användas till. Mockus experiment ifrågasätter den förutfattade mening man har om politikers roll, skatter och samhällets ansvar. Vissa anser att politikens roll är att omfördela resurser. På många sätt känns Mockus politik som en fräschare och mer modern variant, som mer handlar om att införa grundläggande värderingar, principer, socialt kapital och tankesätt i samhället än att försöka omfördela folks ihoptjänade kronor och ören dit någon politiker tror de passar bäst.
Jag antar man kan sammanfatta skillnaden i tankesätt på följande vis. En svensk politiker tänker ”hur ska jag få in mer skattepengar så att de fattiga kan få det bättre?”. En Mockus-politiker tänker ”hur kan jag få människor att inse att de måste hjälpa fattiga?”. Målet är detsamma men metoderna totalt motsatta.
I Latinamerika talar man om ”anti-politiker”. Nu siktar Mockus på presidentposten. Ska han bli Colombias förste anti-president?
