Efter den friktion som uppstått efter mitt bredbandsbyte längtar man efter ett enklare sätt att koppla upp sig. En transparent, heltäckande, trådlös och billig uppkoppling som liksom elen ”bara finns” och fungerar likadant var man än befinner sig.
3G-nätverken är för mycket walled gardens än så länge och dessutom inte tillräckligt snabba. WiFi-nätverken är för segmenterade och utspridda på olika operatörer för att det ska bli tillräckligt enkelt. De fasta nätkopplingarna saknar mobiliteten.
En möjlig lösning kan vara de s.k. stratelliterna. De fungerar som gigantiska ballonger som lägger ett täcke av bredband över en stor area. En slags blandning mellan en mast och en satellit. De är relativt billiga, enkla att sätta upp och ska kunna täcka ett område stort som Texas med internetuppkoppling. Kostnad: ynka $20 miljoner. (Dyrt? Tja, jämför gärna med kostnaden för det svenska 3G-nätverket.)
Möjligheterna är svindlande. U-länder kan i ett nafs få ett rikstäckande kommunikationsnätverk. Telia kan få riktig konkurrens i Sverige. Internet kan bli transparent, enkelt åtkomligt och heltäckande. Äntligen hade internet kunnat slita sig loss ur det fasta nätets bojor och blivit ordentligt mobilt. På köpet hade operatörsmarknaden möblerats om totalt. Kanske hade det varit den viktigaste förändringen.
Lämna ett svar