Så gott som varenda blogg i riket har väl nu tipsat om Maciej Zarembas artikelserie i DN Kultur som i senaste delen avslöjade Byggnads som lögnare: Skolbygget blev ett europeiskt ödesdrama.
Artikeln är såklart måste-läsning men fick mig att reflektera över en annan sak som bara delvis hade med innehållet att göra. Artikelförfattarens namn.
Jag var nämligen inte helt säker på om det var en kvinna eller en man som skrivit artikeln.
Kanske spelar det inte någon roll vilket som, men jag vill åtminstone veta om jag ska hänvisa till artikelförfattaren som han eller hon.
Sådant är inte så lätt med alla internationella namn i vår globala värld. Den information som finns inbakad i vårt sociala arv, som gör att vi vet att en Niklas är en man, förmodligen i 30-årsåldern medan en Svea är en kvinna av senior modell, försvinner när namnen ligger utanför den sfär av kunskap om namngivning vi vuxit upp med.
I många länder, där invandring och ”ovanliga” namn är betydligt mer vanligt, löser man detta genom att sätta ett Mister eller Miss (eller motsvarande) framför namnet. Denna tradition har vi i folkhemmets Sverige suddat bort. Här ska ju alla vara likadana och man ska inte tro att man är någonting genom att kalla sig för Herr Nånting eller Fru Nåntingannat.
Kanske säger detta något om den folkhems-bubbla vi skapat. Att något så enkelt som att avgöra en persons kön genom att avläsa namnet inte ska gå att göra – i (jäm)likhetens namn. I vår strävan att göra alla likadana har vi skapat ytterligare en tegelsten i den mur som människor med annan social bakgrund än den genomsnittssvenska behöver ta sig över.
Nu har jag åtminstone fått lära mig att Maciej är namnet på en man med polsk bakgrund, 54 år gammal. Om han mot förmodan läser detta skulle jag vilja säga: tack för en lysande artikelserie, Herr Zaremba.
Lämna ett svar